ÅSIKT

Stoppa huliganerna

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Per-Olof Sännås
FÖRSTA DÖDSOFFRET Tony, 26, avled i går morse av de svåra skador han fick i måndags när rivaliserande fotbollshuliganer drabbade samman i Högalidsparken i Stockholm. I går fanns blommor, ljus och brev på platsen där han misshandlades. Tony blev fotbollsvåldets första dödsoffer i Sverige.

3 AUGUSTI 2002. Fotbollshuliganismen har krävt sitt första dödsoffer i Sverige. I samband med matchen mellan AIK och IFK Göteborg i Stockholm i måndags rök rivaliserande huliganer ihop i Högalidsparken.

Tony, 26, blev slagen och sparkad i huvudet och enligt polisen hoppade en eller flera personer på hans huvud när han låg på marken. Skallskadorna blev så svåra att det inte gick att rädda hans liv.

I april i år sparkas en AIK-supporter medvetslös av Djurgården-anhängare utanför en krog i Solna. I Helsingborg i juli blir det slagsmål efter matchen mellan Helsingborg och IFK Göteborg. Och så i måndags kväll i Högalidsparken?

Våldsamma grupperingar i svansen på fotbollsklubbarnas supporterskaror vill göra allt för att ställa till bråk. Sammandrabbningarna sker efter egna regler. Tid och plats görs upp i förväg. Många av deltagarna är kriminellt belastade, men inte alla. Experter på huliganism beskriver dem som genomsnittsmänniskor som söker kickar.

Våld som livskick? Förklaringen är svårsmält. Den här gången ledde sökandet efter kickar till döden. Huliganismen påminner om en maffialiknande kultur – starka hierarkier, hård intern sammanhållning och egna lagar. Huliganerna är fotbollens ”outlaws”. Det är en farlig utveckling.

Den stoppas inte bara genom fler poliser och hårdare säkerhetskontroller. Det behövs också långsiktigt våldsförhindrande arbete. Något som passar den folkrörelsekultur svensk fotboll är sprungen ur.

Gränsen är inte glasklar

Det går självklart inte att anklaga fotbollen – vår största folksport, populärare än någonsin – för tragedin i Högalidsparken. Fotbollens representanter kan inte rå för vad som händer utanför arenorna.

Ändå vet vi att våldsförhärligande finns bland de så kallade supportrarna. Gränsen mellan seriösa supporterklubbar och huliganer är inte alltid glasklar. Även på fotbollsplanen finns ibland dåliga föredömen. Fotbollsklubbarna har ett ansvar för att stävja våldet bland både spelare och supportrar. På senare år har de börjat ta detta ansvar.

Bråkmakarna portades

Ett av de värsta huliganbråken i svensk fotbollshistoria ägde rum efter den andra SM-finalen mellan Malmö FF och IFK Göteborg på Malmö stadion 1987. Efter det arbetade MFF aktivt tillsammans med fansen och polisen. Bråkmakarna portades från arenan och MFF Support vägrade ha dem i klacken.

Våldet har därefter minskat påtagligt. Andra klubbar har gjort på liknande sätt. Ett nödvändigt arbete som bör fortgå.

Fotbollshuliganismen är uppenbart livsfarlig. Den riskerar också att förstöra förtroendet för fotbollen som angelägen kulturyttring och demokratifostrare. Mordet på Tony bör bli en väckarklocka för alla sportvänner.

HK