ÅSIKT

Borgerlig vänster litar på högern

Den lite ömkliga och klasshögfärdiga traditionen från borgerlig vänster lever och frodas inom småpartierna i mitten...”

Foto: ANDERS CARLSSON
VÄNSTERLÄGE Maud Olofssons positionering är ett bevis på att det är partipolitiskt passé att kalla sig höger.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En ”analytiker” i en borgerlig morgontidning skrev så här: ”Det som verkar oroa Göran Persson mest är centerns lansering av borgerlig vänster”.

Självklart älskar Persson borgerliga infall, som att kalla sig vänster. Bekräftelse på de eviga argumenten om en splittrad opposition och hjälp att ge honom maximalt utrymme att förhandla om ny regering, både vänster- och högerut. Att de små mittenpartierna vill kalla sig ”vänster” bekräftar för Persson förändringen av den ideologiska tidsandan: Det är passé att kalla sig ”höger”.

Den borgerliga vänsterns död

När Persson tränat färdigt på sitt Björkviks-tal kan han säkert också effektivt ironisera över den ”borgerlig vänster” som säger sig önska mer av jämlikhet och jämställdhet men vill bilda regering med moderater som bekämpar jämlikhet och Alf Svensson som drömmer om den heliga familjen.

”Svensk liberalism var från början en borgerlig vänster”, skriver Jan Lindström på Expressens ledarsida. En underhållande text, bara en sån sak som att kalla Bertil Ohlin ”en borgerlig vänsterman”. Problemet är att den borgerliga vänstern i allt väsentligt dog sedan rösträtten erövrats – i kamp mot högern.

Marginell tradition i Sverige

Borgerlig vänster ryms inom en idéströmning som kulturradikalismen och den har oftast varit tunn och marginell i Sverige. Under några svunna decennier hånade den akademiska och mediala liberalismen kungahus, nationalism och prästerskap. Något senare drev samma kretsar med familjen och den fördomsfulla sexualmoralen. Åsikterna härbärgerades knappast inom folkparti-ledningen och absolut inte i centern, kulturradikalismens motpol.

Rädd för det organiserade

En avgörande, kanske rentav ”den” avgörande, skillnaden mellan socialistisk och borgerlig vänster gäller synen på den ekonomiska makten. Brittisk förankrad liberalism bekämpade förvisso arvsrätten, det gjorde inte Bertil Ohlin eller Sven Wedén. Den borgerliga vänstern har sedan Bastiljen stormades skrämts av den organiserade arbetarrörelsen, främst den fackliga. Som Anders Ehnmark uttryckt saken: För liberaler är den enskilda arbetaren en fin person så länge han är jävligt enskild. När han och hon blir delar av fackföreningsrörelsen – då är det farligt.

Den lite ömkliga och klasshögfärdiga traditionen från borgerlig vänster lever och frodas inom småpartierna i mitten och på de liberala ledarsidorna. Det skiljer dem förstås inte från den gamla vanliga högern.

OS