ÅSIKT

Glöm inte Tjetjenien

Omvärldens likgiltighet måste få ett slut

Foto: AP
sönderbombat Över 150 000 tjetjener befinner sig på flykt. I längden kan inte EU kompromissa om de mänskliga rättigheterna i Ryssland. Bilden visar ett sönderbombat Groznyj.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kriget i Tjetjenien fortsätter. Det syns mindre på tv-skärmar och i tidningsrubriker än tidigare. Det märks desto mer för den tjetjenska befolkningen.

Under snart tre år har ryska trupper skövlat området och terroriserat civilbefolkningen. Staden Groznyj ligger i ruiner.

Ryssland försöker hålla medier borta från området. Ändå lyckas då och då journalister ta sig in. I tidskriften Le Nouvel Observateur gav nyligen Anne Nivat en skrämmande beskrivning av hur byar omringas av rysk militär som för bort männen till läger eller till direkta avrättningar.

Situationen desperat

Liknande berättelser kommer från flyktinglägren i Ingusjien och andra områden som gränsar till Tjetjenien. De senaste veckorna har situationen i lägren blivit desperat efter de kraftiga regnen i Kaukasus.

FN:s sändebud för barn i väpnade konflikter, Olara Otunnu, uppger att över 150 000 människor, de flesta av dem kvinnor och barn, har tvingats lämna sina hem på grund av striderna i Tjetjenien.

Uppemot 5 000 barn har skadats av landminor sedan Ryssland inledde det senaste kriget för tre år sedan. Nu hotar Ryssland också med militära aktioner i Georgien om landet inte ingriper mot de väpnade tjetjener som sägs befinna sig där.

Partnerskap köpte tystnad

Ryssland anses vara en strategisk partner till USA i ”kriget mot terrorismen”. Den ryske presidenten Vladimir Putin körde över sin militärledning och gick med på att USA använde baser i Centralasien för attackerna på Afghanistan.

Sannolikt har Ryssland också hjälpt till med underrättelser som gjort det enklare för USA att bekämpa talibanerna och al-Qaida.

Som tack fick Putin tystnad om kriget i Tjetjenien. USA och EU har gjort deklarationer men tonen har blivit mer återhållsam.

Strax efter Rysslands militära inmarsch, på EU-toppmötet i Helsingfors, drev Frankrike igenom handelssanktioner mot Moskva och avbrutet samarbete.

Något sådant står inte längre på dagordningen de få gånger som EU diskuterar Tjetjenien.

Storpolitiken styr

Storpolitiken styr USA:s och EU:s agerande. Men i längden kan inte EU kompromissa om de mänskliga rättigheterna i Ryssland utan att förlora i trovärdighet i kraven på andra länder.

Gång på gång har Putin sagt att den ryska militären ska dra sig ut, telegram efter telegram har berättat att politiska förhandlingar är på gång. Ändå är 80 000 ryska militärer kvar. Terror och misär är vardagen i Tjetjenien. Omvärldens likgiltighet måste få ett slut.

ME