ÅSIKT

Sverige måste återta sin förstaplacering

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: PETER KJELLERÅS
OKÄNSLIG Det är en gåta att lekstugan i Ericsson fick pågå så länge. Varför lärde sig Ericssons gamla styrelse med Lars Ramqvist inget av Nokias tydliga framtidsvision och nordiska profilering?

18 OKTOBER 2002. Det är från öster som ljuset kommer för den pressade telekomindustrin. Nokias delårsbokslut är en uppvisning i hur man lyckas i affärer. Vinsten för tredje kvartalet trissas upp till nära 12 miljarder kronor, mobiltelefonerna går som tåget.

Nokias goda affärer drog i går även upp kursen för Ericsson. Det är psykologiskt viktigt för den hypernervösa och sekundinriktade börs- och finansmarknaden. Nokia visar vad alla vet, men få talar om, att telekom är en framtidsbransch.

Försäljningen måste fungera

Smolket i Nokias glädjebägare är att försäljningen av de framtida mobilsystemen förblir ett problem. Just mobila system är Ericssons huvudspår sedan man outsourcat eller samarbetar med Sony om själva mobiltelefonerna.

Ericssons delårsrapport i dag nagelfars för att få svar på en fråga: Hur ser framtiden ut? Att resultatet är svagt vet alla.
Styrelsens dövhet för tanken till den sista Sovjetstaten

Det är inte fel på Ericssons mobila system. Tvärtom, de är världsledande. Problemen är en kombination av en marknad som klappat ihop och en omodern bolagsstyrelse som varit sig själv nog. Nokia och Ericsson var länge jämstarka konkurrenter. Men Ericssons styrelse ville mer än att vara duktig på telekom. Herrar som Lars Ramqvist och Tom Hedelius var besjälade av att även ge bolagshögern draghjälp. Prestige, pengar och innovationskraft satsades på den katastrofala utflyttningen till Londons svindyra kvarter. Nokias svar på den floppen var att tydligare profilera den nordiska kvaliteten och den finska hemhörigheten.

Det är en gåta att lekstugan i Ericsson fick pågå så länge. Styrelsens dövhet för tanken till den sista Sovjetstaten. Varför ingrep inte de röststarka maktbolagen Investor och Industrivärden och uppmanade ledningen att ägna sig åt det den skulle, modernisera mobiltelefonerna och förvalta Ericssons försteg på systemsidan?

Ericsson är en angelägenhet för fler än direktörerna. Det är, även efter hårdbantningar, Sveriges största företag med 60 000 anställda. Det är det viktigaste utvecklingscentret med en årlig forskning på upp till 45 miljarder kronor. Utan Ericsson stannar Sverige.

En miljard måste frigöras

Den nye näringsministern måste rivstarta för att få fart på Ericssons affärer när marknadskrafterna inte längre klarar det. Telekom är en teknisk och informativ framtid. Det gäller att skapa både en nationell och en europeisk upphandlingsplan för de framtida mobila systemen. Kan det ekonomiskt hårt pressade Tyskland frigöra 30 miljarder kronor på en telekompolitik måste Sverige klara den cirka en miljard som behövs för att Ericsson och det svenska IT-undret ska återta sin första plats.

RJ