ÅSIKT

Kan EU verkligen bli demokratiskt?

Det är oklart hur Perssons balansgång ska gå till i praktiken.”

Foto: AP
Person och Chirac Samtidigt som Irland har röstat om Nicefördraget pågår striden om EU:s nästa grundlag.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det handlar om makt. Nicefördraget, som Irland röstade om i går, fördelar inflytande mellan stora och små EU-länder. Men det räcker inte den dag unionen har 25-30 medlemmar. Striderna är heta i det konvent som diskuterar nya ändringar av EU:s grundlagar. Ska medlemsländernas regeringar få mer att säga till om? Eller ska de gemensamma institutionerna, som EU-kommissionen och parlamentet, stärkas?

Maktstriden är viktig

Nästa vecka diskuterar framtidskonventet en skiss till en europeisk konstitution. Konventet och den följande regeringskonferensen lär knappast leda till ett federalt Europa. Radikala förändringar förutsätter en starkare europeisk identitet och offentlighet. Ändå är den nuvarande maktstriden synnerligen viktig.

Ordföranden, Valéry Giscard d´Estaing, har fått kritik för att gå de stora medlemsländernas ärenden. Det gäller särskilt frågan om en permanent ordförande när medlemsländerna träffas, en ”EU-president” som utses av regeringarna. Många av konventets ledamöter vill istället stärka kommissionen och Europaparlamentet, och på sikt se ett federalt EU som liknar Tyskland eller USA.

Parallellt med konventet gör ledande EU-politiker utspel. Tony Blair och Jacques Chirac ser gärna en permanent ordförande. Små länder är kritiska. Bara en stark kommission kan värna de mindre medlemsländerna, varnar Finland och Österrike. Tysklands Gerhard Schröder öppnar för en EU-president om Europaparlamentet samtidigt får rätt att utse kommissionens ledning, ett steg i federalistisk riktning.

Motvikterna för svaga?

Statsminister Göran Persson lanserade nyligen en modell med en vald ordförande för toppmötena i Europeiska rådet. Den främsta uppgiften för en sådan person skulle vara att stärka utrikespolitiken. Därmed kunde kommissionen behålla en stark roll i andra frågor, som den inre marknaden. Medlemsländerna skulle fortfarande sitta ordförande när utrikesministar och fackministrar möts. Kanske får de också vara vice-ordföranden på toppmötena.

Det är oklart hur Perssons balansgång ska gå till i praktiken. Kan en vald ordförande syssla enbart med utrikespolitiken? Knappast. En dynamisk ordförande – kanske Tony Blair? – lär nog vilja hålla i toppmötenas slutsatser även på andra områden och sätta sin prägel på ett årligt arbetsprogram. Då blir det svårt för viceordföranden eller kommissionen att vara en tillräcklig motvikt.

Minskad insyn hotar

Redan nu är det dåligt med insynen i Europeiska rådets arbete. Det blir än värre om kommissionen försvagas. Med dagens gemenskapsmetod lägger kommissionen fram förslag som diskuteras av nationella och europeiska parlamentariker innan frågorna avgörs. Trots sina brister så ger den modellen en viss öppenhet, och en chans för de små länderna att bygga allianser i tid. Framtidens EU behöver mer oberoende och öppna institutioner, inte mer slutenhet.

ME