ÅSIKT

Nej till kriget

Foto: AP
Ett oljekrig mot Irak kan få oerhörda konsekvenser – inte bara för den irakiska befolkningen. Risken för spridning till länder i regionen är överhängande stor. Här attackerar USA utvalda militära mål i södra Irak under kriget 1991.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

26 OKTOBER 2002. Amerikanska soldater tränar för hur Bagdad ska intas. Runt Gulfen samlas krigsfartyg med de mest avancerade vapensystem. Presidenten själv signerar lagar som tillåter militärutgifterna att svälla mer än någonsin.

Det sista imperiet förbereder krig.

Samtidigt med krigsförberedelserna pågår mer civiliserade strider mellan diplomater. Imperiet förmår ännu inte helt diktera FN:s beslut. Kanske handlar det ytterst om tidsschemat. Frankrike, och i någon mån Ryssland, förmår i bästa fall försena det krig som Bush-administrationen redan beslutat om.

Ska slutföra jobbet

För en kort stund trasslade presidenten till krigsmålet. Han sa, att om Irak avväpnas, så kan Saddam Hussein möjligen sitta kvar. Tanken är annars att sonen Bush ska fullborda det arbete fadern inte avslutade.

Medarbetare korrigerade snabbt presidenten. Kriget handlar om ”regimändring”, att störta diktatorn i Bagdad.

En envåldshärskare kan dock enligt internationell rätt och lag inte krossas efter beslut av en eller två nationer. En aktion måste vara ett svar på brott mot folkrätten och sanktioneras av FN.

USA-administrationen anklagar som praktiskt taget alla andra regeringar Irak för att ha brutit mot flera av de FN-resolutioner som antogs efter Gulf-krigets slut, till exempel den om FN:s vapeninspektioner. USA bär visst ansvar genom att utnyttja vapeninspektörer i spionsyfte. Kunskaperna användes vid bombattackerna mot Irak l998.

USA finner förnyade vapeninspektioner meningslösa eller i varje fall helt underordnade det större målet: Krig för att störta Saddam.

Vapeninspektörerna var länge framgångsrikt: i praktiken var Iraks militärstruktur söndersmulad, säger Scott Ritter, en av inspektörerna.

Enligt USA-administrationens krigspropaganda kan Irak inom några månader utrustas med kärnvapen. Till och med CIA underkände påståendet.

USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld har, liksom andra nykonservativa, sagt att Irak är direkt kopplat till al-Qaida. Beviset skulle vara ett möte i Tjeckien mellan Muhammed Atta och irakiska säkerhetsmän. Tjeckiens president Vaclav Havel hävdar att detta möte aldrig ägt rum.

George Bush och hans medarbetare använder sig av en ny militär doktrin, sammanfattad i orden ”förebyggande krig”. En fiende med såväl kärnvapen som relationer med de mest skräckinjagande terrorister (båda påståendena dementerade) måste tillintetgöras, som en förebyggande insats. Med den sortens argument menar USA sig kunna åberopa FN:s självförsvarsprincip, precis som efter 11 september. Artikel 51 i FN-stadgan säger dock att självförsvarsrätten inträder först när väpnad attack har inletts – och endast då. Det slås fast av den framstående folkrättsjuristen Ove Bring.

Han skriver vidare: ”Risken för att den stat som känner sig hotad vantolkar situationen är stor. Att öppna vägen för våldsanvändning på grundval av subjektiva bedömningar strider helt mot stadgans anda.”

Säkerhetsrådet ska avgöra

Den franska hållningen, också stödd av den svenska regeringen, syftar till att begränsa riskerna för att krig följer av vantolkning. Säkerhetsrådet ska först sända vapeninspektörer till Irak. Deras arbete ska prövas och värderas. Först därefter och om Irak saboterat arbetet måste säkerhetsrådet på nytt aktualisera frågan om våld.

USA vill att krig ska följa automatiskt om Irak inte uppfyller de tidsmässigt orimliga och innehållsmässigt extremt långtgående krav (långt utöver ned- och avrustning), som skrivits in i USA-resolutionen.

Irak håller världens näst största oljetillgångar. Påståendet rymmer en avgörande orsak till krigshotet. USA behöver tillgång till olja och för den sakens skull också strategisk kontroll över Mellanöstern. Saudiarabien, också en motbjudande diktatur, är ingen i längden pålitlig allierad.

Detta oljekrig kan ha ett oerhört pris och det gäller inte bara för den länge plågade irakiska befolkningen eller ens för västvärldens redan darriga ekonomi. Risken för spridning är överhängande. Inte bara till Israel och de ockuperade palestinska områdena utan också till en rad arabiska länder, där stora delar av befolkningen skulle protestera våldsamt mot en ockupation av Irak.

De terrororganisationer som Bush-administrationen proklamerat krig mot skulle lätt kunna rekrytera nya medlemmar.

USA saknar varje rimlig strategi för hur ett Irak efter Saddam ska styras. De mest häpnadsväckande planerna går ut på att skapa ett nytt Japan, alltså det som styrdes av USA efter krigsslutet och atombombsattackerna.

I boken ”Saddam Hussein An american Obsession” skriver författarna med fin ironi: ”USA kan komma att upptäcka att de spelat för högt, precis som Saddam gjorde när han invaderade Kuwait för tolv år sedan.”

Till dagens amerikanska krigsplaner finns bara en rimlig hållning: Säg nej till kriget!

OS