ÅSIKT

Pengarna eller demokratin

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: AP
ny ledare Nancy Pelosi är en kongressledare som demokraterna behöver. Hon är anhängare av generell välfärdspolitik och starkt engagerad i medborgarrättsfrågor.

15 november 2002. Maktförhållandet mellan kapital och arbete i USA kan beskrivas som 12–1. Under valåret 2002 vräkte storbolagen in över sju miljarder i kampanjstöd, fackföreningsrörelsen satsade 600 miljoner.

Landsorganisationens ledare John Sweeny säger, både resignerat och hoppfullt, att facket aldrig kan skaka fram högre valkapital än bolagen, däremot kan det mobilisera fler aktivister.

Valanalyser visar att drygt 70 procent av löntagarfamiljerna (working class families) röstade på demokraterna. Fast snarare utifrån en genuin misstro mot Bushs republikaner än entusiasm för demokraterna. ”Vi ser ingen större skillnad mellan de båda partiernas ekonomiska politik”, svarar en majoritet av tillfrågade löntagare.

”Det andra Amerika”, var namnet på den demokratiska socialisten Michael Harringtons banbrytande bok. Detta Amerika existerar, fast det gått decennier sedan boken kom ut: arbetande fattiga, många miljoner utanför sjukförsäkrings- och andra socialförsäkringssystem, rasistiska strukturer och kampanjer mot organisationsrätten.

Gynna social rättvisa

Många av människorna i detta andra Amerika röstar inte. Deras sociala villkor ligger utanför de stora partiernas inskränkta sociala horisont.

Demokraterna måste efter det svåra valnederlaget till kongressen engagera sig för en politik som gynnar social rättvisa och solidaritet. Den centerpolitik som Bill Clintons New Democrats med viss framgång tillämpade tycks förbrukad, utan förmåga att locka majoriteten av de få som röstar.

Nej till krig i Irak

Den slutsatsen förefaller också den demokratiska partiledningen ha dragit med valet av Nancy Pelosi som ny kongressledare. Hon tillhör inte New Democrats utan företräder en mer traditionell radikal riktning inom partiet. Nancy Pelosi är anhängare av generell välfärdspolitik, starkt engagerad i medborgarrättsfrågor och röstade nej till Bushs krigspolitik i Irak. Den politiken bör vinna stöd från fackföreningsrörelsen och också från de allt starkare nya sociala rörelserna, inklusive Ralph Naders miljöaktivister.

Demokraterna har förvisso dystra valerfarenheter av en alltför vänsterpräglad politik. Strategiskt är det därför särskilt viktigt att partiet också förmår vinna väljare i politikens mittskikt. Pelosi lovar samarbete med New Democrats och har också rekryterat nära medarbetare från den delen av partiet.

Mot Bush-administrationens nykonservatism och krigsaktivism kan demokraterna i bästa fall ställa rättvisefrågor, anständighet inom företagssektorn och global säkerhetspolitik. Goda idéer och folklig mobilisering i motsats till företagsstyrd imperiepolitik.

OS