ÅSIKT

Slaget om England

Blair får inte imitera Thatcher

Foto: REUTERS
”nej!” Strejkande brandmän samlas runt Cowcadens brandstation i Glasgow för att höra gårdagens direktsända uttalande från premiärminister Tony Blair. Han förklarade att deras lönekrav var orealistiska.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Högtalare dundrar fram kamplåten ”Remember the heroes”. Hjältarna, det är brandmännen, just nu förvandlade till strejkvakter. 50 000 brandmän är inne på sin sjätte strejkdag. Aktionen växer. Tunnelbaneförare lägger ner arbetet, skrämda av den försämrade säkerheten. Arbetare inom kemisk industri och energisektorn gör detsamma. I London stängs flera skolor, barn och lärare kan inte lämnas utan brandskydd.

Ledaren jämförs med extremist

Politiker och allmänhet sneglar bakåt, mot 1979, Det år som med Shakespeares ord kallades ”missnöjets vinter”. Kol- och gruvarbetarnas upprorsår. Och Tony Blair har olyckligtvis jämfört brandmännens diskrete fackledare och labourmedlemmen Andy Gilchrist med den hårdföre extremisten Arthur Scargill.

Hittills har regeringen hanterat arbetskonflikten förbluffande oskickligt.

Så sent som i torsdags natt var en uppgörelse i princip klar, men drogs tillbaka av biträdande premiärministern John Prescott. Brandmännen hade då accepterat att reducera sina löneökningskrav med mer än hälften. De nöjde sig med 16 procent över en tvåårsperiod.

Den ytterligt försiktige LO-chefen John Monks sa att regeringen tappat kontrollen över arbetsmarknaden.

Brandmannakonflikten blottlägger två centrala problem för regeringen: risken för kompensationskrav inom den offentliga sektorn och oron för att facket skulle kunna återta en del av de rättigheter den auktoritära Margaret Thatcher berövade det.

Sanslös privatiseringspolitik

Löntagarna inom den offentliga sektorn har, som i de flesta länder, halkat efter lönemässigt. Skolor, sjukhus, vårdinstitutioner har i decennier slitits ned, som offer för en sanslös privatiseringspolitik.

De senaste åren har labourregeringen ökat stödet till den offentliga sektorns verksamhet och skräms nu av att dessa pengar ska slukas av löneökningar. Vägen ur detta dilemma skulle vara modernisering och rationalisering. Brandmännen har varit alltför ovilliga till förändringar och regering och arbetsgivare för idélösa om vilka reformer de önskar.

Rådgivare vill ”göra en Maggie”

Tony Blair lovade redan som nyvald att facket inte skulle få särskilda förmåner eller bjudas till 10 Downing Street. Regeringar behöver emellertid löntagarorganisationer att förhandla med och fack som kan trygga dialog mellan stat och löntagare. Alternativen är thatcheristisk klasskamp eller sociala uppror. Blair har rådgivare som gärna vill krossa facket, ”göra en Maggie”. Å andra sidan försöker flera fackliga ledare organisera direkt kamp mot Blairs New labour. Om inte Blair lyckas skapa ett fungerande samförstånd mellan dessa riktningar väntar ännu en missnöjets vinter.

OS