ÅSIKT

Ta ansvar

Låt gå-politiken skapar bara allt djupare segregation

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: KRISTER HANSSON
Rosengård i Malmö. Det görs imponerande insatser för att bryta segregation och utanförskap, inte minst i storstäderna. Men arbetet försvåras av reglerna för nyanlända flyktingar.

Den svenska flyktingpolitiken är varken generös eller mänsklig. Invandrare, inte minst barnen, flyttar in i hopplösa situationer, och kommunerna kan i praktiken inte göra mycket åt saken.

Det menar Göteborgs starke man Göran Johansson som åter väcker debatt genom att kräva att flyktingar som får uppehållstillstånd ska genomgå en introduktionstid. De som kommer hit ska under den tiden få utbildning i svenska språket och lära känna det svenska samhället.

Men framför allt vill Göran Johansson och Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, att flyktingmottagandet ska spridas över landet. För Malmö och Göteborg, liksom för några kommuner i Stockholmsregionen, har integrationsarbetet i praktiken förvandlats till ett okontrollerbart problem, en omöjlig situation. I morgon ska riksdagen diskutera frågan.

Okontrollerad inflyttning

Det görs imponerande insatser för att bryta segregation och utanförskap, inte minst i storstäderna. Ändå är arbetet ofta förgäves i förorter som utvecklats till rena genomgångsområden för nyanlända.

En del av problemet är den så kallade ebo-lagstiftningen. Lagen ger en asylsökande som själv ordnar boende rätt att ta med sig visst bidrag.

Resultatet är en okontrollerad inflyttning till redan mycket invandrartäta bostadsområden. Trångboddhet, sviktande kommunal service och omöjliga förutsättningar för integrationsarbetet har blivit följden.

Nu anklagas de båda socialdemokratiska kommunalråden för att gå flyktingfientlighetens ärenden. Inte minst från Lars Leijonborg som i valrörelsen profilerade sig på krav om hårdare tag och svagare rättigheter.

Det är orättvist. Folkpartiets förslag byggde på föreställningen att flyktingarna misslyckats med integrationen, låt vara till följd av alltför låga krav från samhället. Lösningen blev därför test och villkor som i praktiken skulle urholka det arbetsrättsliga skyddet och skapa ett A- och B-lag på arbetsmarknaden.

”Samhället har misslyckats”

Johanssons och Reepalus kritik mot dagens flyktingmottagning utgår i stället från att samhället misslyckats och att deras kommuner inte mäktar med en okontrollerad invandring. Det är en konkret erfarenhet som kommunalpolitiker dagligen brottas med. Därför blir också svaret ett annat. Ge kommunerna ett ansvar de klarar att bära.

Det duger inte att riksdagen stiftar lagar för kommunerna som omöjliggör ett vettigt integrationsarbete. Men det duger inte heller att kommuner vägrar medverka till att Sverige kan uppfylla skyldigheten att ta emot människor på flykt.

Flyktingmottagning och integrationspolitik är en angelägenhet för hela Sverige. Det fungerar inte med en låt gå-politik som i praktiken skapar allt djupare segregation.

IP