ÅSIKT

Arla knäcker u-lands-bönder – med EU-stöd

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag slåss ofta för svenskt lantbruk, särskilt de småskaliga, landskapsvårdande nöt- och mjölkbönderna i våra skogs- och mellanbygder.

Men vid morgonekot häromdan satte jag yoghurten i vrångstrupen: Vårt svensk-danska Arla har slagit ut 15 000 småbönder i Dominikanska republiken. Genom att dumpa 5 000 ton mjölkpulver på deras marknad! Det var bara att tacka ja till 160 miljoner kronor i EU-exportstöd. Så att vår dyrare mjölk nu kan säljas där borta för endast sex kronor litern, 30 procent billigare än den inhemska.

Samtidigt går EU in i den fattiga latinamerikanska republiken med 200 miljoner för att stötta dominikansk mjölkproduktion. Rena snurren.

En svensk mjölkbonde som intervjuas är kritisk, han talar om etik och ansvar och vill inte längre förknippas med Arla. Men företagets ordförande Lars Lamberg rycker på axlarna: Vår uppgift är att tjäna pengar åt medlemmarna – och tar inte vi emot bidraget gör någon annan det.

Med en sådan osmart kålsuparteori riskerar han att också dumpa Arlas trovärdighet hos dagens medvetna konsumenter. Varför inte i stället erkänna dilemmat och byta kurs – som andra pressade företag tvingats göra, t ex Skanska, Ikea och Shell?

Själva grundproblemet är dock EU:s bisarra jordbrukspolitik. Europeiska bönder får betalt för att producera överskott. Och får sedan mer slantar för att exportera det vi själva inte orkar äta upp. Alltså: frihandelsmant-ra i retoriken – illojal stödpolitik i praktiken.

Exemplen är hur många som helst: tusentals tomatbönder i Senegal och Mali konkurreras ut genom subventionerat tomatkoncentrat – från Italien. Tiotusentals sockerbönder i Moçambique, ett av världens fattigaste länder, producerar och exporterar till lägsta tänkbara priser – men slås ändå ut när EU:s dyra men kraftigt subventionerade socker säljs till lågpris i Algeriet och Nigeria. EU-nötkött slumpas bort i bland annat Sydafrika och Namibia.

Unionen satsar 400 miljarder kronor årligen i jordbrukssubventioner; OECD totalt 2600 miljarder, dvs sex gånger mer än allt stöd till utvecklingsländerna. Caroline Trapp, LRF:s ordförande, vill klokt nog avskaffa dem alla. Det är också budskapet i Lutherhjälpens fasteaktion – i år med temat ”Allas rätt till mat” – som drog i gång i lördags. På deras webbplats, www.lutherhjalpen.nu kan man skriva direkt till EU:s handelskommissionär Pascal Lamy och kräva radikala förändringar.

Lutherhjälpens folk skall dessutom samla in en miljon kronor, totalt 42 miljoner, innan kampanjen avslutas på palmsöndagen den 15 april. Pengar till katastrof- och utvecklingsarbete i Syd (55 kronor räcker till en vedsnål spis, 175 kronor till en fotpump för bevattning!).

800 miljoner medmänniskor går fortfarande hungriga varje dag. En skandal, eftersom det ju finns jord och mat så det räcker. FN:s millennieprogram utlovar en halvering av svälten till 2015; egentligen skulle den kunna elimineras helt. Med ekologiskt hållbar landsbygdsutveckling, utbildning och hälsovård. Och med en rättvis global handelspolitik – utan ojusta, fattigdomsskapande subventioner!

Stefan Edman ([email protected])