ÅSIKT

Krig i vår tid

Det irakiska folket får betala ett högt pris för krigsalliansens seger.

Foto: BBC
I morse träffade de första kryssningsmissilerna mål i Bagdad. Kriget har börjat.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kriget var sedan länge utannonserat. FN-arbetet, vapeninspektionerna och de diplomatiska försöken kunde accepteras för några månader med den givna förutsättningen att tjäna Bush-administrationens intressen. När regin inte längre räckte till, politiska utpressningar och generösa röstköp blev fåfänga, utlöstes kriget. Mot det internationella rättssystemet och utan stöd av FN.

Det militära våldet ska bli kortvarigt, lovar den anglosaxiska krigsalliansen. Irak är militärt mycket försvagat. Ett svart ironiskt skäl att dra i gång ett massivt förebyggande bombkrig.

Moderna krig leder till civila offer

B-52:or, mikrovågsbomber och tusentals kryssningsmissiler kan säkert slå sönder Iraks militär. Med det moderna, högteknologiska kriget följer dock ohyggliga mängder civila offer.

Gulfkriget dödade något drygt hundratal på den amerikanska sidan, mest till följd av ”vänskaplig eld”. Tiotusentals irakier dog.

Målen för krigsmakterna har skiftat, från att gälla Iraks avrustning till regimskifte eller rentav befrielsekrig. Ytterst få kan ha något att invända mot principerna. Saddams diktatur, delvis byggd på stöd och massförstörelsevapen från västmakter, motsvarar det värsta av förtryck, brutalitet och barbari. Demokrati växer dock inte ur krigets massdöd eller utländsk ockupation.

Saddam-diktaturen är både militärt och ekonomiskt söndersargad. Irak har måst betala miljardbelopp(ett slags krigsskadestånd) till FN:s projekt ”mat-för-olja-fond”. Omvärldens sanktionspolitik har kostat miljontals liv, ofta har det varit barn. Den välutbildade medelklassen är nära nog krossad.

Mot det utfattiga landet inleds nu ett krig till kostnader för flera hundra miljarder dollar. Den militära dagordningen, kanske till och med väderleken, har tillmätts större betydelse än internationella rättsregler, vapeninspektioner och humanitär omtanke. Tidsmarginalen för en fredlig avrustning beskars till meningslöshet.

”Behöver inget krig”

Bush-administrationen har medvetet styrt mot kriget. Den breda internationella allians som byggdes efter terrorattacken den 11 september 2001 har rivits sönder genom USA-regeringens maktarrogans, uttryckt i programmatiska ovilja mot internationella rättssystem: Koyoto,

Brottsmålskommissionen och nedrustingsavtal. Parallellt har regeringen urholkat de egna medborgarnas rättssäkerhet.

Bill Clinton förmådde skapa enighet inom Nato och mellan USA och EU om militära insatser för Bosnien och Kosovo. Bush-politiken har splittrat Nato och Europa. Världen över samlas miljontals för att protestera mot krigspolitiken.

– Vad denna region behöver är inte ett nytt krig, sa Gerhard Schröder om Mellanöstern.

Inspektionerna skulle ha fortsatt

Alternativen i förhållande till Saddam-diktaturen var inte krig eller passivitet. Omvärlden borde ha fortsatt kombinera omfattande vapeninspektioner med hot om repressalier som FN-resolutionen 1441 slår fast.

Avrustningspolitiken borde ha förenats med demokratistöd. FN skulle, också med hot om sanktioner, ha krävt reformer om mänskliga fri-och rättigheter, uppbyggnad av oberoende partier och rättssystem. Ett ganska stort välutbildat befolkningsskikt i Irak skulle kunna bära upp den sortens reformer.

Nu väntar istället ockupation och ett styre övervakat av en amerikansk guvernör, troligen med militär bakgrund. Bilden av gamla tiders kolonialstyre blir alldeles tydlig. Den sortens makt har alltid förenats med förtryck och befrielsekamp, av de styrande kallad terrorism.

Saddam-diktaturen kommer att krossas av militär övermakt. Det irakiska folket får betala ett högt pris för krigsalliansens seger.

OS

ARTIKELN HANDLAR OM