ÅSIKT

Irakkriget kan leda till en miljökollaps

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En amerikan förbrukar i genomsnitt mer olja och bensin än andra världsmedborgare. Och bidrar tre gånger mer än medeleuropén till den globala uppvärmningen; fyrtio gånger mer än medelafrikanen! Ändå hoppade USA av FN:s Kyotoöverenskommelse om att minska utsläppen av växthusgaser. Bushregimens toppskikt, med starka egenintressen i petroleumindustrin, slår i stället vakt om landets fortsatta oljeimport; 1950 var den 2 procent, i dag 54 procent. För att säkra det heligaste av allt: den amerikanska medelklassens bekväma livsstil, friheten att oinskränkt få konsumera en ändlig naturresurs.

Två tredjedelar av jordens oljereserver finns kring Persiska viken. Irakkriget handlar därför inte bara om Saddam utan också om den enda supermaktens kontroll av det svarta guldet. Varför förnekas eller förringas detta uppenbara samband så ofta av politiska kommentatorer?

De talar inte heller om krigets fruktansvärda skador på mark, vatten, luft och naturens ömtåliga kretslopp. Den långsiktiga basen för mänskligt liv och en hållbar samhällsutveckling.

Facit från Kuwaitkriget 1991 förskräcker, den första storskaliga konflikten där ”miljön” användes som vapen:

l El-, vatten- och livsmedelsförsörjning slogs ut.

l Bränslebomber förgiftade vegetationen och det översta markskiktet.

l 15 000 kvadratkilometer, 90 procent, av ”Edens lustgård”, det artrika mesopotamiska träsklandet, gick till spillo.

l 600 oljekällor antändes av irakierna och spred sot, växthusgaser och hälsovidriga ämnen över hela regionen. Åtta miljoner oljefat vräktes avsiktligt i Persiska vikens vatten och förstörde reproduktionsområden för fisk och skaldjur.

l ”Militärsopor” spreds över en yta av 40 000 kvadratkilometer: fem tusen demolerade irakiska tanks, 80 000 ton bomber, 120 000 ton ammunition, fyra miljoner ton humanavfall.

Skadorna på ekosystemen har knappast reparerats under de gångna tolv åren. Saddamregimen struntar i det, resurserna har varit otillräckliga och minskat ytterligare genom FN:s sanktionssystem. Matförsörjningen, byggd på ransonering, har förvärrats genom de senaste tre årens ihärdiga torka. Floden Tigris är starkt förorenad; avloppsverk, pumpar och vattentransportfordon står fortfarande utslagna. Bara hälften av kraftstationerna levererar ström.

Hundratusen irakiska soldater och cirka tre tusen civila blev Kuwaitkrigets direkta offer 1991. 110 000 dog senare av vattenburna sjukdomar och förgiftade ekosystem.

Det pågående Irakkriget hotar att permanenta dessa fasor. Miljoner är undernärda; enligt Unicef dör nu 131 av 1 000 barn under fem år, 2,5 gånger fler än 1989.

Det är inte bara en mänsklig och politisk katastrof. Det är också ett miljökrig av det slag världen kommer att få se mer av framöver. En kamp om makten över energi, vatten, metaller, skogar och matjordar. Där ekosystemen och de fattigaste människorna som vanligt drabbas allra värst.

Irakkriget lär kosta minst 90 miljarder dollar. Ironiskt nog samma belopp som skulle kunna ge förnybar energi åt de 1,6 miljarder människor som fortfarande saknar elektricitet!

Stefan Edman ([email protected])