ÅSIKT

”Budgetkrisen” är hemmalagad

Ohälsan har likt en gökunge ätit upp reformutrymmet

Foto: SVANTE LIDÉN
Bosse Ringholm efter gårdagens budgetförhandlingar.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

2 april 2003. Trots uppskjutna vallöften och nya besparingar höll samarbetet. Regeringen och miljö- och vänsterpartiet enades i går kväll om tilläggsbudget för 2003 och 2004 års budget. Av det som för bara några månader sedan skulle bli en reformbudget blev nu i stället sparbudgetar där partierna tvingas spara cirka åtta miljarder i år och nära 16 miljarder 2004 och skjuta vallöftena om höjda tak i sjuk- och föräldraförsäkringen på framtiden.

Den internationella lågkonjunkturen och osäkerheten om Irakkrigets utgång har fördjupat problemen. Statens inkomster minskar. Men den ”kris” som tvingat regeringen och samarbetspartierna att skjuta på vallöften och investeringar och också ta till direkta nedskärningar och besparingar är i stora stycken hemmalagad.

Senfärdighet och oförmåga

Det är regeringens senfärdighet och oförmåga under flera år att ta itu med ohälsan och de skenande utgifterna för den, som likt en gökunge ätit upp reformutrymmet under budgetens utgiftstak. Kostnadsökningen för sjukförsäkringen var i år beräknade till sex miljarder men blev det dubbla. För att få hejd på detta får nu arbetsgivarna betala sjuklön i ytterligare en vecka, totalt 21 dagar men kompenseras med sänkt arbetsgivaravgift. Samtidigt sänks sjukersättningen med ca 10 kronor om dagen för de sjukskrivna genom att beräkningsgrunden ändras.

Av löftet om höjda tak i sjuk- och föräldraförsäkringen blev det alltså försämrad sjukersättning.

– För att trygga välfärd och sysselsättning måste vi bromsa sjukkostnaderna. Då måste alla, individer, arbetsgivare och samhälle, hjälpa till, löd finansminister Bosse Ringholms motivering.

Uppfattas som svek

För de sjuka handlar det inte om någon våldsam summa men självklart uppfattas det som ett svek.

Partierna har fördelat nedskärningarna inom flera områden, försvaret, vägar, järnvägar, Citytunneln i Malmö och skjutit upp en rad investeringar. Till dem borde dock regeringen vågat låna för att stimulera ekonomin.

Några ljusglimtar finns också att notera. Det blir inga nedskärningar av biståndet, bara en försenad utbetalning. Golvet i föräldraförsäkringen höjs. För att värna sysselsättningen får kommunerna sammanlagt 4,3 miljarder i år och nästa år, det är mycket bra.

Nytt budgetsystem behövs

Problemen att få budgeten att gå ihop visar hur extremt konjunkturkänsliga Sveriges statsfinanser är. Med vårt exportberoende och stora offentliga sektor behövs ingen riktig kris utan bara en relativt måttlig lågkonjunktur för att sysselsättningen ska krympa, skatteinkomsterna minska, överskottsmål hotas och kostnaderna slå igenom utgiftstaket. Det nuvarande budgetsystemet utformades för nittiotalets totalt sönderkörda statsfinanser. Det behöver reformeras.

Vad vi ser är ett tydligt exempel på att statsfinanserna behöver ett högre överskottsmål, buffertar och stabilisatorer när det blåser kallt i ekonomin. Det är uppenbart att vi samlade för lite i ladorna under de goda åren 1999 -2001. Det är en läxa att lära inte minst inför ett medlemskap i EMU.

LA