ÅSIKT

Ska Irak bli en lydstat till USA?

Foto: AP
Den amerikanske generalen Tommy Franks är tänkt att, tillsammans med sin kollega Jay Garner, leda Irak efter kriget.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Medan USA-trupper förbereder ett sista avgörande slag mot eller belägring av Bagdad planerar Bush-administrationen det kommande maktövertagandet av Irak.

Jay Garner heter mannen som ska leda Iraks civila administration. Han är general liksom Tommy Franks, som ska styra Irak militärt.

Garner har kombinerat sin militära karriär med en politisk och ekonomisk. Han står mycket nära de mest extrema nykonservativa, särskilt vice president Cheney. Garner har som nära vän till Ariel Sharon skapat viktiga delar av Israels försvarssystem. Han är dessutom via bolaget SY Coleman försäljare av robotar och krigsmateriel, som används i kriget.

Amerikaner i ledningen

Såväl FN som hjälporganisationer och Blair-regeringen uttrycker varierande grader av motstånd mot Garner som civil chef för det blivande irakiska protektoratet.

Det besegrade Irak ska styras av 23 ministerier, alla med amerikaner i ledningen. Till deras hjälp knyts irakiska rådgivare, i huvudsak från den mycket svagt förankrade nationella kongressen, INC. En särskilt framträdande roll reserveras åt Ahmad Cahlabi, ekonomisk brottsling men sedan decennier beskyddad av CIA. Som av en händelse ska också förre CIA-chefen James Woolsey placeras i centrum av protektoratets styrelse.

FN och Tony Blair hoppas på att detta amerikanska maktövertagande ska bli högst tillfälligt. Trots några vaga medgivanden från George W Bush häromdagen tyder det mesta på att de har fel.

USA han anslagit 2,5 miljarder till Iraks återuppbyggnad och överlevnad. En summa som motsvarar runt en procent av imperiets krigskostnader. Civila organisationer och FN ställs utanför hjälparbetet och protesterar mot övergreppet.

De stora lukrativa vinsterna när de irakiska ruinerna ska rekonstrueras kan hämtas av internationella, i praktiken amerikanska, storbolag. På den lista som rymmer kontrakt för bortåt tio miljarder finns ett antal bolag knutna till republikanska partiet, exempelvis Halliburton och Bechtel. Inte ens brittiska företag är helt förvissade om att få delta i återuppbyggnaden.

Nytt krig – mot Syrien?

Paradoxalt nog tycks icke-amerikanska intressen få delta i exploateringen av de väldiga irakiska oljefyndigheterna. Dels hör det samman med att USA ensamt inte vill åta sig de väldiga kostnaderna för att rusta upp oljeindustrin och dels med att de stora vinsterna på irakisk oljeförsäljning ligger långt fram i tiden. Frankrike och Ryssland kan också tänkas skriva av lite av de gigantiska irakiska skulderna om de får ta över delar av oljetillgångarna.

Ännu är det oklart om USA efter kriget kommer att satsa sina krafter på Irak eller på nya krig mot Syrien och Iran, i så fall i konflikt med det krigsallierade Storbritannien.

I väntan på svaret får USA försöka uppfylla det patetiska och förlorade målet: Att vinna irakiernas hjärtan och sinnen.

OS