ÅSIKT

Skamligt att bromsa jordbruksreformer

Foto: AP
Många utvecklingsländer är rädda för att om diskussionerna inom WTO kommer att innefatta avtal om tjänstehandel, skulle det kunna leda till privatiseringar av vattentillgången i tredje världen. Detta skulle kunna sluta med att de allra fattigaste inte skulle ha råd med friskt vatten.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hur många gånger ska EU tillåtas spela ut jordbrukskortet i sina förhandlingar om nya globala handelsavtal?

Frågan infinner sig efter att världshandelsorganisationen WTO åter misslyckats med att nå en uppgörelse om mins-kade subventioner till jordbruket. EU och Japan sätter sig på tvären. De går inte med på omvärldens krav på lägre tullmurar och minskade subventioner trots att de gång på gång förbundit sig att lägga om jordbrukspolitiken för att utvecklingsländerna ska få möjlighet att konkurrera på lika villkor.

Utgifterna skulle sänkas

WTO:s jordbruksavtal (AoA) trädde i kraft redan 1995. Alla handelshinder i form av kvoter, införselavgifter med mera skulle omvandlas till tullar, som sedan successivt skulle sänkas. Dessutom skulle utgifterna för exportstöd sänkas.

Så långt uppgörelsen på papper. I verkligheten har mycket lite hänt sedan 1995. Enligt en nyligen publicerad rapport från Forum Syd om förhandlingarna inom WTO uppgick OECD-ländernas samlade stöd till jordbruket år 2001 till över 300 miljarder dollar.

Spelade ut kortet

Vid WTO:s möte i Doha i november 2001 spelade EU åter ut jordbrukskortet.

De flesta utvecklingsländer motsatte sig att en ny runda inom WTO skulle innefatta ett avtal om tjänstehandel. Många är rädda för att ett sådant avtal bland annat skulle leda till omfattande privatiseringar av vattentillgången i tredje världen, vilket i sin tur skulle leda till att den fattigaste befolkningen i dessa länder inte längre skulle ha råd med friskt vatten.

EU och USA krävde också ett nytt investeringsavtal, som skulle öppna marknaderna i tredje världens länder för multinationella företag.

När länderna från Syd protesterade hotade EU och USA med att inte minska jordbruksstödet – trots att man redan 1995 gett löfte om den saken. Tredje världens länder fick ge vika.

Men inte ens detta tycks vara nog för EU. Vid mötet i Doha sattes en tidsgräns då ett ramavtal om frihandel med jordbruksprodukter skulle vara klart. Tidsgränsen gick ut i tisdags, men på grund av EU:s motstånd nådde man inte fram till någon överenskommelse.

Klingar falskt

Beteendet är skamligt. I högtidstalen kallas den nya WTO-rundan för en utvecklingsrunda. Ändå misslyckas man gång på gång med att leva upp till det löfte som allra mest skulle gynna tredje världens välståndsutveckling.

Allt tal om att hjälpa tredje världen att utvecklas klingar falskt så länge man inte ger tydliga besked om när och hur EU ska börja avveckla sin jordbruksregim.

JB

ARTIKELN HANDLAR OM