ÅSIKT

Tar sommarfolket över skärgården?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Jag vill bo här i min hembygd vid havet, men kan inte hosta upp miljonerna som behövs, sa den unga kvinnan på mötet i Grebbestad häromkvällen.”

Vi har det förut, Janne Lindvall och jag, när vi under vintern rest runt i Bohusläns och Stockholms skärgårdar och talat kring vår bok ”Siste man släcker ljuset”. Ingen har något emot ”sommargäster”, de är välkomna. Men de får inte ta över helt, då förvandlas kusten till vintriga spöksamhällen utan butik och skola, med timers i fönstren och ödsliga gränder och bryggor. Då blir alla förlorare: kulturen, landskapet, naturvården – och sommarfolket.

Ändå är det just detta som nu pågår. Här är andelen fritidshus i några Bohussamhällen:

Sydkoster 70 procent

Smögen 45 procent

Gullholmen 94 procent

Klädesholmen 48 procent

”Om inget positivt sker här på Klädesholmen kommer det stora raset om tio år”, berättar Gunnel Andersson. Fiskarhustrun som länge försökt få politiker att begripa hur tufft vanligt folk drabbas av höjda huspriser, taxeringsvärden och fastighetsskatter.

Men vackra Klädesholmen utanför Tjörn slåss för att överleva som åretruntkultur. Profilerar sitt ”varumärke”, vidareutvecklar konservindustrin. Pelle Stavfeldt, en annan kämpe, har föreslagit lokal folkomröstning om boplikt.

Boplikt (trist ord!) tillämpas sen tjugo år av 70 norska kustkommuner. Av Risör, t ex, som vi skildrar i vår bok. Man bestämmer, lokalt i kommunfullmäktige, att dela in samhället i zoner.

Köper du hus i helårszonen måste du skriftligt försäkra att du själv eller en hyresgäst bor och skattar i kommunen året runt. I delårszonen däremot är marknaden helt fri. Resultatet är klockrent: 50 procent lägre huspriser i helårszonen, unga familjer har råd att bo kvar, positiv inflyttning, bättre service, livligt kulturliv. Kort sagt: ”Det lyser i vindu!”

Krångligt? Många fuskare? Icke! Turbulent de första åren, jo. Men nu är folk mycket nöjda. Och många undrar: ”Hur kan ni svenskar sälja ut era kustsamhällen, utan någon form av reglering?” Ja, varför är det så? Sverige är det enda nordiska land som har en helt fri marknad i de känsliga skärgårdssamhällena. Till skillnad även från Finland, där åretruntfolket slipper fastighetsskatt, medan fritidsfolket betalar en avgift som stannar kvar för att utveckla kommunen.

Har då inget alls gjorts i Sverige? Jo, utredningar! Ord men ingen verkstad, alltmedan åren rullat på och priserna trissats upp i en miljonspäckad marknad, inte sällan kryddad med ren fastighetsspekulation. Klockan är en sekund i tolv. Regeringen bör genast pröva några av följande idéer:

n*Slopad fastighetsskatt för åretruntboende, deltidsboendes avgifter stannar lokalt.

n Frivillig boplikt à la svenska Resö, där Marie Svahn och hennes kolleger nu startat ett landsomfattande nätverk. Morot från staten: Sänkt eller slopad fastighetsskatt.

n Ge kommunerna möjlighet till zonindelning för framtida byggnation, som bl a Tanum förslår och riksdagsmän (s) motionerat om.

Kusten doftar hav och tång igen, ljuset är tillbaka. Låt det våras för levande samhällen i Sveriges skärgårdar – året runt!

Stefan Edman ([email protected])