ÅSIKT

Tala klarspråk om biståndspolitiken

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

För drygt ett år sedan presenterade den så kallade Globkom-kommittén sitt förslag till ny svensk biståndspolitik. En slutsats från kommittén var att mottagarländerna bör få större inflytande över hur biståndspengarna används. Ett annat viktigt förslag var att Sverige bör samordna handel, näringspolitik, miljö, forskning och jordbruk för att stärka utvecklingen i tredje världen.

Globkom-kommittén fick mycket beröm, inte minst av de många frivilligorganisationer som arbetar med biståndsfrågor. Därför är det ett gott tecken att grunddragen från kommitténs arbete finns med när regeringen på torsdag presenterar sitt eget förslag till ny utvecklingspolitik.

I ett än så länge hemligt textutkast betonar regeringen vikten av att Sverige inte detaljstyr biståndet och att handeln och jordbrukspolitiken är avgörande för den globala utvecklingen. EU ska öppna sina marknader för produkter från tredje världen, exempelvis genom en omläggning av det kostsamma jordbruksstödet inom unionen.

Tyvärr är det sedan rätt skralt med konkreta förslag.

Globkom ville att alla stora politiska beslut ska föregås av en konsekvensanalys för att stärka utvecklingspolitiken. Kommittén ville inrätta ett kansli med uppgift att samordna de olika departementens politik. Några

sådana förslag återfinns inte i utvecklingspropositionen. Inte heller har utredningens förslag om en årlig utvecklingsrapport till riksdagen vunnit gehör.

Det är svagt. Hur ska en samordning av utvecklingspolitiken egentligen göras möjlig om man samtidigt avstår från att lägga om de tekniska instrument som styr politiken?

Men det största problemet med texten är ett annat. I avsnittet om handelspolitik står det så här:

”Många utvecklingsländer saknar i dag tillräcklig kompetens och institutionell

kapacitet för att formulera en bra handelspolitik, analysera handelsförhandlingar och driva sina egna intressen på ett effektivt sätt och genomföra handelspolitiska åtaganden.”

Det låter bra, men kan vara förskräckande. Ett av de handelspolitiska åtaganden som tredje världens länder inte har genomfört är nämligen det så kallade Trips-avtalet inom WTO. Det handlar om att införa en strikt patentlagstiftning som skulle göra det svårare för fattiga länder att köpa billiga mediciner, till exempel bromsmediciner mot hiv.

Vid WTO:s möte i Doha 2001 gavs vissa undantag från reglerna, men USA motsätter sig fortfarande att billiga mediciner ska få säljas på världsmarknaden. Många fattiga länder kräver att avtalet helt ska omförhandlas. Och nu ska Sverige alltså använda sina biståndspengar för att få mottagarländerna att genomföra det.

Om jag tolkar skrivningarna i propositionen rätt är regeringen, samtidigt som man genomför en framåtsyftande omläggning av biståndspolitiken, på väg att begå ett misstag som drabbar befolkningen i tredje världen. Låt oss hoppas att det handlar om en felskrivning.

Regeringen har två dagar på sig att justera förslaget till ny utvecklingspolitik.

Jesper Bengtsson

ARTIKELN HANDLAR OM