ÅSIKT

Centern har rätt om federalismen

Känslan av att EU håller på att utvecklas till en superstat kan därför paradoxalt nog bero på bristen på federalism.

Foto: AFTONBLADET BILD
MER MAKT ÅT FOLKVALDA Federalism inom EU skulle betyda att överstatliga beslut måste förankras i en folkvald församling, till exempel Europaparlementet (bilden) eller de nationella parlamenten.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Veckan som gick bjöd på en saftig politisk helomvändning. Partistyrelsen i centern, som länge varit det mest EU-skeptiska borgerliga partiet, lade ett förslag om att EU bör utvecklas till en federal stat.

I centerpartiet slog detta ned som en bomb. Partistyrelseledamoten Marcela Arosenius varnade för att EU är på väg att bli en superstat. EU-motståndaren Hans Lindqvist talade om ”hjärn-släpp”.

De hårda reaktionerna var väntade. I den svenska debatten, liksom i den brittiska, har begreppet federalism länge varit tabu. Det uppfattas som en strävan mot en starkare centralmakt. Mer Bryssel, mindre Stockholm.

Skapa tydlig maktdelning

I den europeiska debatten i övrigt är det precis tvärtom. Där uppfattas federalismen som ett sätt att stävja centralmakten och försäkra medlemsstaterna och kommunerna om ett fortsatt självstyre.

Centerns partistyrelse har rätt. Federalismen är ett sätt att skapa en tydlig maktdelning. Den slår fast vilka beslut som ska fattas på vilken nivå. I dag finns det ingen tydlig sådan gräns inom EU. Det skapar en osäkerhet bland medborgarna. Känslan av att EU håller på att utvecklas till en superstat kan därför paradoxalt nog bero på bristen på federalism. Tvärtemot den gängse svenska bilden.

Federalism inom EU skulle kräva att alla överstatliga beslut förankras i en folkvald församling. De politiska besluten måste passera antingen Europaparlamentet eller de nationella parlamenten.

Mot den bakgrunden är det förslag till ny konstitution som EU-konventet diskuterade i går ett positivt steg i federal riktning. Enligt förslaget ska Europaparlamentet i framtiden få inflytande över de så kallade rambesluten, som bland annat berör asyl- och migrationspolitiken och en del juridiska frågor. Hittills har de besluten fattats av EU:s stats- och regeringschefer. Sedan har besluten omedelbart skrivits in i de nationella regelverken, utan debatt bland de direkt folkvalda.

Systemet är demokratiskt otillfredsställande.

I samma anda borde parlamentet få större makt att utse kommissionens ordförande. På det viset skulle kommissionen bli mer direkt ansvarig inför den enda grupp av folkvalda vi har på EU-nivån.

Små stater gynnas

Tyvärr har EU under de senaste åren utvecklats i motsatt riktning, mot ett mer mellanstatligt samarbete. Stats- och regeringscheferna i rådet har sugit upp mer makt.

På den punkten är konventets förslag sämre. Ordföranden Valéry Giscard d’Estaing vill öka rådets makt ytterligare genom att införa en byrå där rådets ordförande, utrikesminister och representanter från de regeringar som för tillfället ingår i EU:s ordförandegrupp. Det blir en sorts EU-regering, fast en regering som inte kan avsättas av medborgarna i allmänna val.

EU-kommissionären Margot Wallström gjorde tidigare i veckan en bra sammanfattning av kritiken: Den mellanstatliga modellen ökar de stora medlemsländernas makt. Även om alla medlemsstater har i princip samma rösträtt i rådet görs färdriktningen i praktiken upp mellan de stora. Små stater gynnas av federalismen.

JB