ÅSIKT

Jordbruksstödet är ohållbart i längden

Enligt de nya reglerna ska bönderna få lika mycket stöd oberoende av hur mycket de producerar

Foto: PETER KJELLERÅS
I går enades EU om ett nytt system för jordbruksstöd i mer handelsvänlig riktning. Det innebär en förbättring, men är ändå inte på långa vägar tillräckligt. När länderna i Östeuropa blir nya medlemmar kommer hela systemet att hamna i gungning.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

EU:s jordbrukspolitik är en planekonomisk sumpmark. En mur rest på 1950-talet, byggd på komplicerade stödformer som hindrar jordbruket från att konkurrensutsättas på samma sätt som andra konsumtionsvaror.

De 370 miljarder som varje år betalas ut i stödpengar orsakar en överproduktion som sedan dumpas i tredje världen och slår ut lokala bönder där.

Förhoppningarna var därför stora när EU:s jordbruksministrar för en tid sedan satte sig ned för att förhandla om ett nytt stödsystem. Nu var det dags att lägga om kursen.

En spricka i muren

I går morse blev det klart. Resultatet: muren står kvar, men den fick en spricka, en reva att gräva vidare i för de politiska krafter som likt jordbruksminister Ann-Christin Ny-qvist på ett mer handfast sätt vill fasa ut jordbruksstödet. Nu har EU en modell att hantera kommande förslag på nedskärningar. Enligt de nya reglerna ska bönderna få lika mycket stöd oberoende av hur mycket de producerar. Dagens stöd, som bygger på hur många djur eller hur stor åkerareal ett lantbruk har, slås ihop till ett enda. Bönderna tvingas bli mer marknadsanpassade och producera det konsumenterna vill ha. För Sveriges del var det viktigt att man fick en nationell pott. Pengar som ska gå till miljöinsatser, bland annat för att hålla landskapen öppna.

Protester

Ett tag såg det ut som om produktionsstödet skulle försvinna helt och hållet, men länder som Frankrike och Spanien protesterade och EU-mötet fick göra en kompromiss. Enskilda länder kan nu behålla stödet för stora delar av nötkötts- och spannmålsproduktionen.

Dessutom innebär omläggningen ingen minskning av stödets totala omfattning. EU:s skattebetalare kommer även i fortsättningen betala cirka 370 miljarder om året.

Fördelen med uppgörelsen är att det gör systemet något mer handelsvänligt. En del av överskottet kan fasas ut. Tredje världens länder får något mindre otillbörlig konkurrens, fast bara något mindre. Ändå är det inte alls tillräckligt. Det kvarvarande produktionsstödet och stödets totala omfattning riskerar att hålla kvar EU i en föråldrad modell och även i fortsättningen göra livet surt för tredje världens bönder.

Det är ohållbart i ett längre perspektiv. Dels av solidaritetsskäl. Pris- och exportstöden har inte ens varit med i förhandlingarna. Dels för att EU:s utvidgning österut i framtiden gör att miljoner nya bönder kommer på fråga för unionens stödformer. EU har visserligen förhandlat fram övergångsregler. Bönderna i länder som Polen, Litauen och Ungern får vänta några år på en jämlik plats kring köttgrytorna. Men när de kommer dit hamnar hela systemet i gungning. Därför måste kostnaderna för jordbruksstödet förr eller senare fasas ut även i absoluta tal.

JB