ÅSIKT

Nu sätter kampen om väljarna i gång

Foto: MATS STRAND
Hur mycket som än satsas på reklamkampanjer och kända politiker, så är det ute på gator och torg som kampen om rösterna kommer att avgöras. Och om inte de borgerliga partierna börjar visa sig snart kan det vara deras väljare som avgör till nej-sidans fördel.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den socialdemokratiska partiorganisationen börjar sakta förstå vad som krävs för att vinna ett ja till euron den 14 september.

I går inledde man sin sammanslagna kommunkonferens och EMU-upptakt i Upplands-Väsby, Stockholm.

Sammanslagningen av kommunfrågorna och euron är smart. Under de senaste veckorna har de centrala kampanjerna tryckt gasen i botten. Göran Persson och Anna Lindh ägnar sedan några veckor tillbaka nästan all sin tid åt att övertyga med ja-argument. Det är utmärkt, även om den centrala kampanjen också startade för sent. Men kända politiker, stora reklambudgetar och genomslag i massmedierna i all ära, till slut är det ute i landet, på gator och torg, EMU-valet kommer att avgöras.

Som ett brev på posten presenterade Sifo i går en undersökning som visar att ja-sidan tappar ytterligare mark bland de socialdemokratiska väljarna.

Om ja-sidan på allvar ska lyckas vända opinionen måste fler ut i debatten. Den kampanj som syns mest i människors vardag, som sätter dagordningen vid kaffebordet på jobbet och i samtalen i kön på Ica, kommer att gå segrande ur folkomröstningen. Därför krävs det aktiva lokalorganisationer. Människor av kött och blod som visar att de brinner för ja-sidan.

Hittills har nej-sidan varit bättre på den saken.

Ja-sidan har varit mindre engagerad och – i socialdemokratins fall – pressad av munkavledebatter och nej-sidans hot om splittring.

Möjligen blir det ändring efter helgens upptakt.

Slaskargument

Belackarna på nej-sidan kommer säkert att hävda att de lokala socialdemokratiska ja-kampanjer som nu startar är beordrade av Göran Persson. Det är ett slaskargument.

Landet vimlar av aktiva ideellt arbetande lokalpolitiker som är övertygade om att Sverige och deras egen kommun skulle må bra av ett medlemskap i EMU. De ser ökade möjligheter för småföretagen på orten och de ser politiska fördelar med ett svenskt inflytande över eurons vidare utveckling.

Övertygelsen är inte frammanad från regeringskansliet, lika lite som nej-sidans aktivister är beordrade ut på gatorna av Ulla Hoffman, Sören Wibe eller Peter Eriksson.

De borgerliga osynliga

En sak återstår innan valkampanjen kan sägas vara i gång på allvar – de borgerliga partierna. Var är Leijonborg, Lundgren och Svensson? Var är alla folkpartister, moderater och kristdemokrater? Har de överlämnat hela valkampanjen åt Svenskt Näringsliv? Och vad kommer det sig att nej-sidan stärker sina positioner även i deras partier?

Det kan bli de borgerliga väljarna som avgör till nej-sidans fördel. Det vore olyckligt, men inte helt ologiskt. I Europa är det trots allt konservativa partier som är mest tveksamma till EU-samarbetet.

JB