ÅSIKT

Experten som visste för mycket

Foto: AP
Berättelserna om den brittiske vapenexperten och vetenskapsmannen David Kelly visar två sidor av ett politiskt spel som slutade med en tragedi – Kelly tog livet av sig.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Första veckan av de fascinerande Hutton-förhören om den brittiske vapenexperten och vetenskapsmannen David Kellys självmord lämnar efter sig två berättelser.

Länge spelades Kelly-tragedin upp som en svart konsekvens av en strid mellan regeringens främste spindoktor Alastair Campbell och BBC.

Den ena handlar om hur den politiska makten systematiskt krossar den medarbetare som stillsamt ifrågasätter staten.

Den andra visar hur Blair-regeringen styrde och ibland grovt vilseledde parlament och allmänhet för att rättfärdiga kriget mot Irak.

Länge spelades Kelly-tragedin upp som en svart konsekvens av en strid mellan regeringens främste spindoktor Alastair Campbell och BBC. Bekämpade public service-företaget systematiskt Blair? Försökte Campbell tvinga granskande journalister till tystnad? Ville Campbell sätta det för pressfriheten avgörande meddelarskyddet ur spel?

BBC har skadats något av veckans förhör. Bland annat för att en av dess journalister pressat David Kellys svar något för långt.

BBC:s problem är dock försumbara i jämförelse med regeringens. Den startade omedelbart en jakt på den källa som ifrågasatt regeringens påstående att Saddam kunde mobilisera massförstörelsevapen på 45 minuter.

Försvarsminister Hoon arbetade aktivt, och mot sin främste tjänstemans råd, för att David Kellys identitet skulle röjas. Hoon hade, så visar förhören hittills, direkt stöd från Tony Blair. I kampen om opinionen och mot BBC var regeringen beredd att offra en av sina medarbetare, en av världens främsta vapenexperter.

En av labours sedan decennier allra främsta politiker, Roy Hattersley, kommenterar rättegången så här: Den visar redan att regeringen inte talade sanning om orsakerna till krigsangreppet mot Irak.

Förhören åskådliggör effektivt hur regeringens vitbok om Irak gång på gång skrevs om för att nå maximal propagandaeffekt. I sista utkastet påstods Saddam inte bara ha massförstörelsevapen, han kunde dessutom använda dem blixtsnabbt. Till och med regeringens egna säkerhetsexperter förhöll sig skeptiska till denna, som det visat sig, osanning. Lika vilseledande var uppgifterna om Iraks kärnvapenprogram. Till den falska historieskrivningen hör också att Irak handlade uran från Niger.

I den brittiska

debatten har några röster varnat för att Kelly-tragedin och striden mellan regeringen och BBC riskerar överskugga Blairs ansvar för kriget. En och annan påstår konspirativt att det är själva avsikten med utredningen. Den sortens manipulationer kan inte ens new labour-regeringens informatonsmaskin lyckas med. I själva verket är det just denna spin-maskin, så avgörande för Tony Blairs makt, som är på väg att dekonstrueras. Omständigheterna kunde inte vara mer förfärande. En högt ansedd tjänsteman drevs av allt att döma till självmord. Och ett länge motvilligt parlament duperades att skriva ut ett krig.

OS

ARTIKELN HANDLAR OM