ÅSIKT

Stabilitetspakten måste förändras

Redan förra hösten sa Romani Prodi att stabilitetspakten i EMU är ”dum” och ”stel”.

Foto: AP
Frankrikes premiärminister Jean-Pierre Raffarin (till vänster) tillsammans med EU-kommissionens ordförande Romani Prodi i Brysssel i går. Raffarin kom med dystra besked under mötet; Frankrikes budgetunderskott blir betydligt större än väntat. Därigenom bryter landet mot EU:s stabilitetspakt.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Mitt i den svenska EMU-valrörelsen kommer rapporter om att den franska statens budgetunderskott blir större än väntat, omkring 3,7 procent av BNP under 2003.

Det dystra beskedet gav finansminister Jean-Pierre Raffarin när han i går träffade EU-kommissionens ordförande Romani Prodi. Därmed bryter Frankrike mot EU:s stabilitetspakt, som förbjuder länder att ha större budgetunderskott än tre procent. Sedan tidigare har Portugal brutit mot kravet. Det kan EU leva med. Minussiffrorna i länder som Tyskland, Frankrike och Italien är värre.

Snart måste något hända med pakten.

Kritik från flera håll

Redan förra hösten sa Romani Prodi att stabilitetspakten i EMU är ”dum” och ”stel”. I går sa statsminister Göran Persson att han inte har något emot att EU diskuterar en reform av stabilitetspakten när man är igenom lågkonjunkturen. Kritik hörs även från statschefer och andra politiker inom EU och från många akademiker. ”Pakten är felkonstruerad”, skrev exempelvis Jean-Paul Fitoussi och Jérôme Creel i en skrift från Centre for European reform, ”How to reform the European central bank”.

Dagens krav innebär att de offentliga investeringarna får stryka på foten när ekonomin går dåligt och regeringarna måste spara, hävdar de två franska ekonomerna. Därmed blir kriserna ännu värre.

Förra hösten meddelade EU-kommissionen att paktens regler skulle tolkas mer flexibelt, men det räcker uppenbarligen inte.

Det viktiga är nu att de förändringar som de flesta anser är nödvändiga sker under ordnade former. Det vore mycket olyckligt om reglerna ändrades på grund av att ett antal stora länder helt enkelt bestämmer sig för att strunta i dem.

En rimlig kompromiss är att slå vakt om kravet på låg statsskuld, men anpassa paktens krav till en hel konjunkturcykel och göra det möjligt att dra av investeringar från underskotten.

Uppgiften om den franska ekonomiska krisen och svårigheterna att hålla nere budgetunderskotten kommer helt säkert att användas av de svenska nej-kampanjerna som ett tecken på att EU:s stabilitetspakt inte fungerar.

Slutsatsen skulle lika gärna kunna bli den motsatta.

Det som blir fel går att ändra

Den debatt om stabilitetspaktens utformning och krav som nu förs i Europa är ett bevis för att EMU-systemet inte är ristat i sten. Det går att ändra sådant som blir fel, om man är med.

Det finns skäl att påminna om vad den brittiska professorn, fredsaktivisten och författaren Mary Kaldór sa i en intervju på Aftonbladets ledarsida tidigare i somras:

”Jag är oroad av den gamla väns-terns statsförtjusning och nationalism. EU kan bli ett fantastiskt och lockande experiment, både demokratiskt och socialt. Fast den löjligt förkeynesianska stabilitetspakten måste förändras. Här har också vänstern en viktig uppgift.”

JB

ARTIKELN HANDLAR OM