ÅSIKT

Ett avgörande vägval för USA

Om ett år röstar amerikanerna åter om presidentposten

Foto: AP
DEN SISTA SUPERMAKTEN Under George W Bush har USA stärkt sin roll som det enda kvarvarande imperiet. Ur demokratisk synpunkt är det tragiskt att presidentvalet nästa år, som vi inte har någon som helst möjlighet att påverka, betyder så mycket för vår gemensamma framtid.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Under Bill Clintons tid som president i USA var det en vanlig uppfattning i svenska vänsterkretsar att det inte skulle spela någon större roll om han efterträddes av en republikansk president. Clinton hade ju ändå kopierat högerns politiska program, sa man.

Med ett år kvar till nästa presidentval i USA går det att dra en klar slutsats: de hade fel. Det blev en himmelsvid skillnad. Trots att Bill Clinton var en av de mest högervridna demokrater som suttit i Vita huset.

Vägrade samarbeta

För fyra år sedan gick George W Bush till val på ett närmast isolationistiskt program. USA skulle först och främst se till sina egna intressen. Sluta leka världspolis.

Under det första halvåret i Vita huset vägrade Bush att skriva under Kyotoprotokollet, som ska att minska utsläppen av växthusgaser. Han drog undan USA:s stöd till den internationella brottmålsdomstolen i Rom och aviserade att amerikanska trupper skulle lämna världens oroshärdar.

Terrorattackerna mot New York och Pentagon ändrade allt. På ett ögonblick bestämde sig Bush för att i stället öka den amerikanska närvaron i omvärlden. Fast inte heller nu valde han samarbetsvägen. Bush-doktrinen, som slår fast att USA tänker ta sig rätten att starta förebyggande krig mot alla som kan anses hota amerikanska nationella intressen, blev den teoretiska ramen för den nya politiken. Anfallen mot Afghanistan och Irak och det oändliga kriget mot terrorismen över hela världen blev praktiken.

USA stärkte därmed sin roll som det enda kvarvarande imperiet.

Övervakar medborgarna

På hemmaplan i USA klubbades nya terroristlagar igenom som bland annat gör det möjligt för federala myndigheter att kontrollera medborgarnas bibliotekslån. Samtidigt genomförde presidenten stora skattesänkningar med en fördelningsprofil som skulle ha fått Margaret Thatcher att rodna. På ett par år har Bush utplånat den budgetbalans som uppnåddes under Clinton-åren.

Länge framstod demokraternas ledande politiker som bleka skuggfigurer, utan program som på något avgörande sätt skilde sig från presidentens. Men ju närmare nästa års presidentval vi kommit, desto mer har demokraterna spottat upp sig.

Betyder tragiskt mycket

Ur demokratisk synpunkt är det tragiskt att ett presidentval, som vi inte har någon som helst möjlighet att påverka, betyder så mycket för vår gemensamma framtid. Men den här gången måste det i alla fall vara uppenbart för alla vad som står på spel. Ett USA styrt av demokraterna kommer inte att radikalt lägga om politiken. Krigen kommer sannolikt att fortsätta, och de problem som följer av att det bara finns en enda supermakt består. Men med en Wesley Clark, Dick Gephardt eller Howard Dean i Vita huset får USA i alla fall en president för vilken diplomati och multilateralism är utgångspunkt i stället för undantag.

Bara det skulle göra en väldig skillnad.

JB