ÅSIKT

Rysk demokrati på farliga vägar

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
De observatörer som följt valet i Ryssland är ense om att valet inte höll internationell standard. Inget valfusk förekom men massmedierna har varit extremt partiska till förmån för president Putin och hans parti Förenade Ryssland.

Fritt men inte rättvist. Så sammanfattade val-observatören Urban Ahlin (s) valet i Ryssland. Formellt fanns inte mycket att anmärka på.

Det förekom inget omfattande valfusk, men massmedierna har varit extremt partiska till förmån för president Putin och hans maktparti Förenade Ryssland. Andra observatörer drog samma slutsats. Valet i Ryssland mötte inte internationell standard.

Nytt parti från ingenstans

Valresultatet var dock lika otvetydigt som kritiken. Förenade Ryssland fick omkring 36 procent av rösterna och blev överlägset största parti. Kommunisterna fick omkring 13 procent.

Samtidigt som de liberala och nyliberala partierna åkte ur statsduman fördubblade Zirinovskijs ultranationalistiska parti sitt röstantal.

Och från ingenstans dök ett nytt nationalistiskt parti upp, Rodina, och fick 9 procent av rösterna.

Det ger en mörk bild av rysk politik. Mycket mörk. Drygt tio år efter Sovjetunionens sammanbrott är landet fortfarande långt ifrån någon stabil demokrati.

Och det värsta är inte att några grupper av makthavare är redo att offra demokratin för att öka sitt eget inflytande. Det värsta är att medborgarna inte tycks lita på att demokrati av västerländsk modell fungerar.

Konsekvenser i hela Europa

Det är mycket beklagligt och kan få konsekvenser för hela Europa. Men det är också möjligt att förstå.

Ryssarna gillade inte vad de såg under 1990-talets reformår.

De gillade inte chockterapin, bland annat rekommenderad av den svenske ekonomen Anders Åslund. De gillade inte den exploderande nyfattigdomen eller att en grupp nyrika oligarker till vrakpriser kunde köpa upp landets företag och naturtillgångar och sedan flytta sina miljarder utomlands.

De gillar inte Ryssland som det har blivit: svagt och sårbart. Därför röstar de inte på liberaler och socialdemokrater, de politiska krafter som normalt dominerar i Västeuropas liberala demokratier, utan på nationalister och kommunister. Därför lägger de sitt öde i händerna på Putin, som visserligen är en maktfullkomlig president, men som i alla fall lovar att återge Ryssland en del av sin forna styrka. Kriget i Tjetjenien är ett exempel. Putin valdes till president mot löften om att ta i med hårdhandskarna mot befolkningen i Tjetjenien.

Ökat tryck från Moskva

Även i länder som Estland, Lettland och Litauen vittnar politiker om ett ökat tryck från Moskva.

Hade bakslaget kunnat undvikas? Omöjligt att säga säkert, men det är troligt att ryssarnas skepsis mot samhällsomvandlingen hade varit något mindre om sociala och politiska hänsyn hade fått större utrymme i reformprocessen. De som förordade en ännu snabbare omställning av den ryska ekonomin har skäl att vara självkritiska.

JB