ÅSIKT

Vart kan Ohly ta vänsterpartiet?

Foto: MAGNUS WENNMAN
Om Lars Ohly väljs vid kongressen i februari får partiet en erfaren strateg och skicklig retoriker som sin främsta företrädare.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Så blev åter ett kategoriskt nej till ett ja. Vänsterpartiets Lars Ohly berättade i går att han kandiderar till posten som partiordförande. Därmed verkar en lång period av osäkerhet vara över, även om partiveteranen Johan Lönnroth är kritisk och står fast vid sin egen kandidatur.
Hur ska Lars

Ohly kunna formulera en trovärdig vision om motmakt till USA-imperiet utan att ompröva hållningen till EU?

Vänsterpartiet har klarat sig förvånansvärt bra i opinionsmätningarna efter Gudrun Schymans avgång, trots otydligheten om den framtida ledningen. I längden är dock situationen ohållbar.

En erfaren strateg

Om Lars Ohly väljs vid kongressen i februari får partiet en erfaren strateg och skicklig retoriker som sin främsta företrädare. Efter att ha

lurat länge i vassen har denne politiske gammelgädda nu stora möjligheter att sätta partiets linje. Kanske har han redan förhandlat till sig ett sådant handlingsutrymme innan han trädde fram.

Lars Ohly är en traditionalist fostrad i den gamla vpk-skolan. Han är ingen anhängare av Johan Lönnroths frihetliga socialism utan har betydligt större tro på statens roll. Förnyarna kring europaparlamentarikern Jonas Sjöstedt riskerar att få det svårt.

Synen på EU

Ännu är det dock för tidigt att dra definitiva slutsatser om vad som skulle ske med Lars Ohly som partiledare. Mycket beror på sammansättningen av den nya partistyrelsen och vilken strategi ledningen väljer.

Vänsterpartiet kan fortsätta moderniseringen och söka konkreta resultat i samverkan med socialdemokratin. Det ger en viktig roll, inte minst i fördelningspolitiken. Men med Lars Ohly vid rodret kan partiet också välja mer konfrontation, kanske med kortsiktiga väljarvinster som följd men långsiktigt förödande för det politiska inflytandet.

En central fråga är synen på Europasamarbetet. Lars Ohly har profilerat sig som en hård EU-kritiker. Nejresultatet i folkomröstningen har dock inte lett till högljudda krav på svenskt utträde ur unionen. Inom partiet hörs tvärtom röster för ett mer konstruktivt agerande, som ligger närmare den kontinentala vänstern.

I längden är det orimligt att samarbeta med regeringen i en lång rad sakfrågor som är direkt beroende av EU-beslut, och samtidigt ta avstånd från unionen. Och hur ska Lars Ohly kunna formulera en trovärdig vision om motmakt till USA-imperiet utan att ompröva hållningen till EU?

Kräver en uppgörelse

En central roll i svensk politik kräver också en fortsatt uppgörelse med partiets historia. Lars Ohly kallar sig kommunist, trots alla illdåd som begreppet förknippas med.

Men han är också en politiker som drivit kravet på mänskliga rättigheter hårt, inte minst när det gäller Palestina, Turkiet och Västsahara. Vill och vågar han ta avstånd från partinostalgikerna?

ME

ARTIKELN HANDLAR OM