ÅSIKT

Regeringen hotar det öppna landskapet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Häromdagen satt jag på en vägkrog i Värmland över en globaliserad lunchtallrik – spanska tomater, ris från Thailand, västindiska kryddor, tyskt öl. Just när jag skulle sätta tänderna i den saftiga biffen från Argentina drabbades jag dock av ruelse: därute förmörkas änglamarkerna under gran och sly, i brist på djur och bönder. Medan billigt nötkött väller in i Sverige från storjordbruk tusen mil bort. Hållbart?

Jag tror på frihandel. Och vill handla rättvisemärkta produkter som direkt stöttar småbönders ekonomi i utvecklingsländerna. Men jag är mycket kritisk mot att basmat som kött, fisk, mjölk och bröd – som kan produceras på nära håll – skjutsas fram och åter över hav och kontinenter. Till exempel har ingredienserna i en ordinär svensk frukost totalt färdats cirka 3 600 mil! Till priset av hög energiförbrukning och klimatpåverkande koldioxidutsläpp.

Det är givetvis viktigt att fattiga utvecklingsländer får rätt att tills vidare skydda sina egna bräckliga lokala matmarknader. EU måste skrota sina exportsubventioner och sluta dumpa livsmedelsöverskott, till exmpel av kött, som hotar småbönder i Afrika och Latinamerika.

Men EU måste också reformera sin egen jordbrukspolitik. Nu bantas delar av det gigantiska – och osunda – marknadsstödet, och varje medlemsnation får besluta över sina egna regler, med frikopplade stöd till gårdar och regioner. Och med större andel pengar till miljö- och landsbygdsutveckling. Det är bra.

Sverige borde i detta nya läge betrakta sig som en enda stödregion. Det skulle leda till en ekologiskt och ekonomiskt nyttig omfördelning av pengar från Skåne och norrut, från den välmående slätten till skogs- och mellanbygderna.

Men regeringens förslag i förra veckan bygger i stället på sex regioner, sannolikt ett krav från dem inom LRF som i första hand representerar storjordbruket. Trots ett lapptäcke av diverse kompensationer kommer detta att driva på nedläggningen av små och medelstora mjölk- och köttgårdar i Småland, Bohuslän, Värmland, Dalarna och andra liknande bygder. Redan har antalet mjölkjordbruk minskat från 26 000 år 1990 till 9 500 i dag. Konsekvens: färre betesdjur, igenvuxna landskap, förlorad skönhet och biologisk mångfald – i strid med riksdagens miljömål. Och en utarmning av svensk landsbygd.

Mest upprörande är att regeringen, till skillnad från andra länder, tänker använda de nya friska EU-medlen för miljö- och landsbygdsutveckling (LBU) – till ren administration av reformen! Det handlar om cirka 300 miljoner kronor varje år, pengar som givetvis bör satsas direkt på djur och betesmarker i regioner med dålig lönsamhet men med omistliga landskapsvärden och närproduktion av baslivsmedel med hög kvalitet.

Jag tror mig känna statsministerns genuina engagemang för kulturlandskapet och den ekologiskt hållbara matproduktionen. Kan han verkligen stillatigande se på när Bosse Ringholm nu kör över sin kollega jordbruksministern? Jag hoppas inte det. Annars måste riksdagens miljö- och jordbruksutskott justera regeringens politik vad gäller LBU-medlen. Och helst också besluta att Sverige blir en enda stödregion i EU:s jordbrukspolitik.

Stefan Edman ([email protected])