ÅSIKT

Irak på väg mot inbördeskrig

Foto: MUHAMMED MUHEISEN/AP
Irakiska upprorsmän vaktar gatorna i Fallujah, 65 kilometer väst om Bagdad. Minst 60 irakier dödades i staden i strider med amerikanska soldater.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Nästa vecka håller krigsledarna Bush och Blair krismöte om den skräckinjagande utvecklingen i Irak. Deras stora projekt att krossa terrorismen och bygga demokrati i Mellanöstern är på väg att smulas sönder. Terrorattackerna växer. Irak hotas av blodig upplösning. Ockupationsmakterna är involverade i ett svåröverblickbart tvåfrontskrig dels mot sunniminoriteten, förstärkt av Saddam Husseins gamla anhängare, och dels mot en militant fraktion av shiamuslimer, anförda av den irakiske prästen Muqtada al-Sadr och dennes Mahdi-armé, rekryterad bland unga, desperata män från stadsslummen.

Besköt en moské

Dödssiffrorna bara under de senaste dygnen noteras till över 200. Amerikansk militär har svarat med att beskjuta en moské. Ett fyrtiotal människoliv offrades.

Om några dagar hålls en stor shiitisk högtid. Det innebär nya risker för svåra, mordiska attentat.

Framtidsprognoserna är svarta. Den amerikanske säkerhetsexperten Larry Diamond beskriver Irak som på gränsen till inbördeskrig. Le Mondes Irak-korrespondent talar om ett redan pågående underjordiskt inbördeskrig. Strider pågår över stora delar av Irak.

Ockupationsmakternas strategi har byggt på att skapa förutsättningar för ett irakiskt maktövertagande redan från den 30 juni. En konstitution med progressiva inslag är skriven men någon plan för faktiskt maktöverlämnande finns inte. Den framtida makten förutsattes i huvudsak utövas av majoritetsbefolkningen, shiamuslimerna. Men inte ens den moderate ledaren, ayatolla Sistani, godkänner den nya författningen. Splittringen av shiamuslimerna fördjupas av Muqtadas väpnade motstånd, kanske underblåst av Iran. Inget tyder på att Sistani, som försiktigt vädjar om lugn och förhandlingar, skulle vara beredd att stödja ockupationsmakterna mot upproret, särskilt inte efter attackerna mot moskén. För närvarande kan USA endast förlita sig på stöd från den kurdiska minoriteten.

Bush, vars Irak-politik nu underkänns av USA:s majoritet, förmår inte säga annat än att krigsinsatserna ska öka och ”skurkarna” förgöras. Få kan på allvar tro att det finns en militär lösning på den djupa, blodiga krisen i Irak.

Formeln för en fredlig lösning har länge varit att FN ska få huvudansvaret för krishanteringen och nationsbyggandet. Det är en förutsättning för att bland annat Spanien ska hålla kvar trupper i landet. Frågan är bara om det är möjligt för FN att operera under det växande våldet i Irak.

Krigets rättfärdigas ständigt med att Saddam-tyranniet störtades. En stor och välgörande framgång. Den segern har dock vunnits till priset av fortsatt krig, korruption, inbördeskrigslika förhållanden och nära nog total avsaknad av framtidsplaner som ens antyder fred, demokrati och välfärd för det irakiska folket.

OS