ÅSIKT

Visst behövs feminismen

Ebba Witt-Brattström vill grunda ett nytt parti. Wanja Lundby-Wedin vill ha fler pappamånader. Susan Faludi – feministisk författare och förebild. Susanna Popova angriper ”elitfeministerna”.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det har snart gått tio år sedan Ingvar Carlsson efter valet 1994 kunde bilda Sveriges första regering med lika många kvinnor som män. I riksdagen ökade antalet kvinnliga ledamöter, inte till hälften men i alla fall till över 40 procent. Sverige utsågs till det mest jämställda landet i världen.

Under trycket av stödstrumpornas hot om att bilda en kvinnolista fick jämställdheten sitt genombrott inom de politiska partierna. I dag är det knappast någon som officiellt ifrågasätter målet med en jämn representation. Det är på sitt sätt en revolutionerande förändring.

Kraven har motarbetats

Ändå vädras åter tankarna på ett nytt feministiskt parti. I radio-Ekot förklarade Ebba Witt-Brattström, en av initiativtagarna till stödstrumporna, att det pågår preliminära samtal om att grunda ett parti inför nästa val. Gudrun Schyman har redan anmält intresse för rollen som partiledare.

Att frågan om ett feministiskt parti åter kommer på bordet är inte konstigt. På flera områden har de förändringar som kunde anas för tio år sedan uteblivit.

Det gäller frågan om kvinnolöner, där Kommunals strejk för ett år sedan blev ett kraftfullt uttryck för den frustration som finns med ord som inte följs av handling. Det gäller också frågan om sexualiserat våld mot kvinnor, där rättssamhället visar upp en skrämmande brist på handlingskraft.

Att kvinnliga politiker inte är någon garanti för en radikal jämställdhetspolitik demonstreras också på familjepolitikens område. Kraven på en jämnare fördelning av föräldraförsäkringen har motarbetats med en speciell intensitet av barn- och familjeminister Berit Andnor.

Å andra sidan är det LO som under Wanja Lundby-Wedin driver kravet på fler pappamånader hårdast.

Samtidigt ser vi tecken på en begynnande backlash, som den amerikanska feministen Susan Faludi skrivit om.

I två partiledarval i år, det i vänsterpartiet och det i kristdemokraterna, har kvinnliga kandidater stått mot manliga motkandidater. I båda fallen har valet fallit på mannen. Samtidigt förbereder socialdemokratin ett partiledarbyte utan att det framstår som självklart att det måste bli en kvinna.

Behovet är odiskutabelt

Journalisten Susanna Popovas angrepp på den svenska ”elitfeminismen” har fått enorm uppmärksamhet. I går avslöjade tidningen Veckans Affärer också hur boken ingår i en kampanj mot jämställdhetsforskaren Anna Wahl och kraven på en jämnare könsfördelning i företagens styrelser.

Behovet av en stärkt feminism i den svenska politiken är alltså odiskutabelt. Frågan är om det också innebär att det behövs ett parti.

Att gå vidare, från kravet på jämställd representation till ett krav på en politik för jämställdhet, kommer att kräva mer än hotet om ett nytt parti.

Framför allt ställer det krav på ett genomarbetat program som ger svar i sakfrågorna. Med ett sådant program och en fungerande organisation skulle en modern kvinnolista bli en utmanare för flera partier.

IP

ARTIKELN HANDLAR OM