ÅSIKT

Goodbye Lenin

Foto: REUTERS
Dags för vänstern att lyfta av det leninistiska oket.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ännu ekar budskapen från den hårdfört auktoritäre Vladimir Lenin inom vänsterpartiet.

Så här uttrycker sig exempelvis partisekreteraren Pernilla Zethraeus om partikamraten Johan Lönnroths skapelse Vägval vänster: ”Ett olustigt arbetssätt”, ”ett teoretiskt navelskådande”. Något oklart, men tydligt antytt, hotas Lönnroth av uteslutning. Brottet skulle vara fraktionsverksamhet eller kanske högerdeviationism. Klassiska förbrytelser i den sämsta av traditioner.

En tredje vänster

Det finns en annan historia att jämföra med. Under det radikala 60-talet försökte främst det dåvarande kommunistpartiet att bygga en tredje vänster, ett slags allians mellan reformkommunister och socialdemokrater med markerade vänstersympatier. Tidningen Tidsignal blev samlingsplatsen. C H Hermansson var en samlande gestalt och målet var att göra honom till ledare för ett socialistiskt folkparti. Förebilderna fanns i de båda då framgångsrika sf-partierna i Danmark och Norge. Den teoretiska debatten, hånad av Zethraeus, fördes i tidskrifter som Zenit och en del lästa på brittiska new left review.

Teoretiskt debattforum

Den gången passade arbetssättet vänsterpartiet, däremot inte socialdemokraterna. Det gamla vänstersocialistiska partiet, en 20- och 30-talspraktik, återuppväcktes aldrig.

Lönnroth förefaller inte beredd att bli partigrundare. Hans syfte tycks mer vara att äntligen skapa ett öppet forum för en fri vänsterdebatt av det slag som finns i flera europeiska länder, främst i syd. För sådana som inte föraktar teoretiska debatter borde arbetsuppgifterna vara stora.

Vägval Vänsters första seminarium handlade lämpligt nog om ekonomin. Efter keynesianismens stilla insomnande saknar vänstern ordentliga redskap för att svara på de frågor globaliseringen ställer och analysera hur det nödvändiga välfärdssamhället ska finansieras. Liknande problem kan skisseras kring den hotade demokratin.

Hur den ska tryggas när nationalstatens räckvidd blivit för liten och hur den ska utvecklas i samhällen mer präglade av det mångkulturella? Klassfrågorna är fortfarande viktiga men måste kompletteras med feminism, respekt för mänskliga fri- och rättigheter och kamp mot den växande graden av exklusion.

Tvärpolitik behövs

Inget parti kan monopolisera de här frågorna. Behovet av tvärpolitiska initiativ och fora växer. Tillväxten av think-tanks är betydande. Partierna, långt ifrån bara vänsterpartiet, reagerar alltför ofta skrämt och ängsligt, upptagna som de är av revirtänkande. Den demokratiska centralismen virvlar säkert lättast upp inom vänsterpartiet med dess förflutna men finns i alla partier.

Lönnroth vill göra upp med de traditionerna och få i gång ett öppet icke-sekteristiskt samtal.

Det är hög tid att säga: Goodbye, Lenin.

OS