ÅSIKT

Bushs surr i tv – en svårslagen parodi

Foto: REUTERS/LARRY DOWNING/AP
Michael Moore hyllades i Cannes för sin film om George W Bush, samtidigt som förtroendet för presidenten minskar.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De senaste rapporterna från iraqbodycount rapporterar att drygt 11 000 civila irakier dödats det senaste året. 800 amerikanska militärer har forslats hem till begravning. Medier fylls av bilder på amerikansk militär som torterar och förnedrar irakiska fångar. Ockupationsmakternas utvalda ledare mördas. Krig rasar i religiöst särskilt betydelsefulla städer.

Då begär George W Bush ordet. Han har inlett en serie tal till världen. Vår koalition är stark, försäkrar han. Inga fiender ska hejda den tveklösa kampen för att skänka demokrati åt irakierna. USA:s trupper stannar kvar och garanterar att Irak verkligen får självbestämmande. USA ska i praktiken övervaka att oljeinkomsterna hamnar i rätt händer och inte slösas bort i korruption. De amerikanska soldaterna, fina pojkar och flickor med några få undantag, får på inga villkor släpas inför irakisk domstol eller inför Internationella brottsmålskommissionen, som för övrigt USA inte erkänner. Fängelset där irakier skändades ska jämnas med marken. Minnena utplånade, brotten utsuddade.

Bush talade i trettioen minuter. Manuskriptet skulle kunna vara författat av Michael Moore.

Den verklige Bush överträffar stundtals Moores satir.

USA-administrationen har övertygat en något mer skeptisk brittisk regering att förvandla Bushs budskap till förslag till ny FN-resolution. Världssamfundet förväntas acceptera en framtida Irak-politik som inte garanterar ett slutdatum för ockupationstruppernas närvaro och som inte garanterar Irak ens formell kontroll över sina råvaror och knappt ens ger landet rätt till suveränitet över lagstiftningen.

Förslag kommer smulas sönder

Ockupanternas förslag till FN-resolution kommer att smulas sönder. Tyskland och framför allt Frankrike är kritiska, särskilt till att inget slutdatum för den militära evakueringen anges och till att maktbefogenheterna inte klargörs för den övergångsregering som FN-representanten Brahimi ska utse i god tid före den 30 juni. USA-administrationen har nyligen relegerat sin så länge uppburne och tungt finansierade favorit Chalabi från en regeringspost.

Pervers oförmåga

Presidenten missade möjligheten att bryta med sin katastrofala Irak-politik, sammanfattar New York Times. I New York Review of Books skriver Elizabeth Drew om Bush-regeringens närmast perversa oförmåga att medge politiska felbedömningar. Självprövning ersätts av attacker och försök till karaktärsmord på regeringens kritiker. Bush bedriver en drömkampanj, påpekar Drew.

Drömmarna genomskådas av allt större delar av den amerikanska befolkningen. Förtroendet för Bush är lägre än någonsin. Antalet väljare som säger nej till hans Irak-politik är bortåt tre gånger fler än de som godkänner den. Samtidigt med Bushs allt större motgångar hämtar en av hans mest underhållande kritiker, Michael Moore, hem det finaste europeiska filmpriset. Det gamla Europa uppskattar som alltid det bästa i den amerikanska traditionen.

OS