ÅSIKT

Ska Maud riva försvarsbron?

Foto: BJÖRN LINDAHL
Maud Olofsson, nu i spetsen för den borgliga partialliansen, kan riva upp försvarsbron med s.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Någon ny regering, ett ”toppat lag” för att vinna valet 2006 som Göran Persson tidigare utlovat, tycks det inte bli när riksdagen i dag öppnas.

I stället bänkar sig ett annat lag i kammaren, det borgerliga som bildat ”allians för maktskifte”.

Redan nu, två år före valet, har de utlovat ett gemensamt valmanifest i augusti 2006. Beslutet togs på toppmötet hemma hos centerledaren Maud Olofsson i Högfors under stor enighet och medial uppståndelse.

Nu börjar vardagsarbetet för alliansen och i går såg de ut att rivstarta med ett gemensamt utspel i den laddade frågan om försvarets framtid. Försvarspolitiken har i decennier burits upp av breda, blocköverskridande uppgörelser. Två partier, socialdemokraterna och centern, har mer än andra axlat ansvaret för försvars- och säkerhetspolitiken, den svenska neutraliteten och alliansfriheten.

Nu ser centern ut att bryta den linjen. Det vore ett olyckligt historiskt trendbrott.

Statsminister Göran Persson sade när han inledde samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet att försvars- och säkerhetspolitiken skulle ligga utanför samarbetet. Trots det innehåller budget-uppgörelsen mellan s, v och mp beslut om att 3 miljarder kronor ska sparas på försvaret. En besparing som socialdemokraterna, centern och kristdemokraterna tidigare varit överens om i försvarsberedningen. Nu säger dock de fyra borgerliga partierna gemensamt nej till besparingar på 3 miljarder kronor.

Centerpartiets marsch högerut under Maud Olofssons ledning har vid sidan av moderaternas närmande till mitten, möjliggjort den borgerliga alliansen. Maud Olofsson ligger, i varje fall retoriskt, numera ofta till höger om moderaterna. Hon är den främsta kritikern av regeringspolitiken och Göran Persson som statsminister.

För centerpartiets del innebär kursomläggningen radikala omorienteringar av centerpolitiken. Det gäller kärnkraftsavvecklingen, miljön, regionalpolitiken och kommunala skatteutjämningen, familjepolitiken, utrikes- och säkerhetspolitiken och nu, kanske, försvarspolitiken.

De borgerligas nej till besparingar på tre miljarder på försvaret är ett taktiskt försök att spräcka budgeten och därmed samarbetet mellan regeringen och miljö- och vänsterpartiet. Ett sådant sammanbrott vore en triumf just när de själva bildat allians för borgerlig enighet. Det kommer inte att lyckas.

På fredag ska försvarspropositionen presenteras. Regeringen kan välja att ensam stå för den, göra upp med samarbetspartierna eller trots allt försöka få den breda överenskommelse man vill ha med den borgerliga alliansen.

Om Maud Olofsson river bron till socialdemokraterna i försvars- och säkerhetspolitiken och gör också den till en blockpolitisk stridsfråga är det djupt olyckligt.

LA

ARTIKELN HANDLAR OM