ÅSIKT

Kraven måste ställas på Israel

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sharon-regeringen är i färd med att stycka palestinska områden och kränka landets gränser.

Med en enda mening i regeringsförklaringen aviseras en drastisk förändring av svensk Mellanöstern-politik. Meningen lyder: ”Målet är ett Israel inom säkra gränser och ett Palestina som byggs med demokrati och frihet”.

Uttalandet är befriat från krav på Israels högerregering och svalt till palestiniernas rätt till nationsbyggande. Inte ett ord vare sig om vilka gränser som ska gälla, eller om palestiniernas rätt till en stat.

I riksdagens Mellanöstern-debatt 2002 uttalade Anna Lindh sig entydigt för ”en palestinsk stat” och slog fast att Israels gränser ska baseras på folkrätten och följa FN-resolutionerna 242, 338 och 1397. Alltså att bosättningspolitiken och ockupationen måste upphöra.

Kränker gränserna

Den socialdemokratiska partikongressen bekräftade den politiken i ett uttalande (18 april i år). Där sägs också: ”Ingen förändring av gränserna är acceptabel som inte överenskommits av parterna.” En klar kritik mot Sharon-regeringen som är i färd med att, utan minsta samråd, stycka de palestinska områdena och kränka dess gränser med sitt mur-bygge.

I likhet med Anna Lindh konstaterade partikongressen, att Israel, som den starkaste parten, har ett särskilt ansvar.

Laila Freivalds, som i går förde samtal med Yassir Arafat, vände enligt ett TT-referat på den ordningen. Den palestinska myndigheten måste garantera säkerheten, reformera och hålla allmänna val, sa hon. Hon iakttog också Arafat och framhöll, med en protokollärt uppseendeväckande formulering, att han är ”mentalt och fysiskt” isolerad och saknar förmåga att inse folkets svåra läge.

Ekonomisk krigföring

Ansvaret för sönderfallet av Arafat-styret faller på palestinska ledare men kan inte frikopplas från ockupationsmaktens övergrepp. Palestiniernas sociala misär är i hög grad en följd av ekonomisk krigföring och militära attacker som krossat bostäder och infrastruktur och demolerat jordbruk och odlingar. Kraven på reformer och politiska val i ett område där ockupationsmakten placerat den valde ledaren i ett övervakat skjul och dagligen kontrollerar och förnedrar befolkningen, blir dessvärre absurda. Den svenska biståndspolitiken, och för den delen också EU:s, har haft som huvuduppgift att delvis kompensera palestinierna för verkningarna av ockupationspolitiken.

Utan slut på ockupationen finns inga förutsättningar för en rättvis fred. Sharon vill lämna delar av Gaza, dock med bibehållen kontroll. Den lilla enklaven ska helt skiljas från Västbanken. Ockupationen lever annars vidare. Den israeliske premiärministern har avvisat den så kallade färdplanen för fred, en gång stödd av såväl USA som EU.

Ställ krav

Den svenska regeringen ska, som andra regeringar, ställa krav på den palestinska myndigheten: demokratisera, bekämpa korruption och hejda terror mot civila. Huvudkraven måste dock, som Anna Lindh och partikongressen slagit fast, riktas mot Israel, den starkaste parten och den mäktigaste militärmakten i området.

OS