ÅSIKT

Det var inte bättre förr

I dag präglas samhällsandan av oro

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: THOMMY OHLSSON
En sjuksköterska och en patient på intensivvården, Huddinge sjukhus.Den svenska välfärdsstaten har aldrig skapat mer vård, utbildning och omsorg än den gör i dag.

Den svenska välfärdsstaten har aldrig skapat mer vård, utbildning eller omsorg än den gör idag. Sjukvården botar fler sjuka, även om vårdplatserna har blivit färre. Äldreomsorgen har ansvar för fler gamla, många mycket gamla. Ungdomar får en allt längre utbildning och förskolan omfattar idag nästa alla barn.

Filmaren Pär Fjällström har i kvällens Dokument inifrån granskat hur den svenska välfärden har utvecklats de senaste årtiondena. Slutsatsen överraskar sannolikt många. Fjällström menar att skolan, vården och omsorgen generellt sett aldrig varit bättre eller haft större resurser.

Det var kort sagt sämre förr.

Resurser alltid en bristvara

Vårdköer är inget nytt samhällsproblem. Precis som idag diskuterades det under 1960- och 70-talen. Bristen på personal är inte ny, eller debatten om hur de gamla tas om hand.

Resurser har alltid varit en bristvara.

Det som däremot är nytt är förutsättningarna. Dagens sjukvård behandlar och botar snabbt sjukdomar som för några årtionden sedan innebar långa vårdtider.

Nytt är också att andelen riktigt gamla människor snabbt blivit mycket större. Sedan 1970-talet har Sverige fått dubbelt så många invånare som är över 80 år. Samtidigt förväntas allt fler bo kvar hemma. Det ställer stora krav på kommunernas resurser.

Nästan alla ungdomar går idag i gymnasieskolan och hälften av en årskull studerar vidare på högskolan. Precis som med välfärdssystemen i övrigt förväntar vi oss att utbildningssystemet ska lösa mycket större samhällsuppgifter.

Det kan vara en av orsakerna till bilden av ett välfärdssystem i kris. Trots stigande resurser och större professionalitet hos de anställda klarar vården, skolan och omsorgen inte att leva upp till människors krav, och det är allt fler som ska dela på samhällets resurser. De ”stigande förväntningarnas missnöje” som redan Tage Erlander talade om.

Kanske handlar också bilden av ett gyllene förflutet för välfärdsstaten om något annat. Om riktningen i samhällsutvecklingen. Då skulle dagens problem lösas med morgondagens politik. ”Det växte för vanligt folk” som LO:s ordförande Wanja Lundby- Wedin uttryckte det i en intervju.

Höjdpunkten är passerad

Idag präglas samhällsandan snarare av oro för framtiden. Det starka samhället har passerat sin höjdpunkt och skattetrycket har nått taket. Arbetslösheten ökar samtidigt som allt fler varnar för kommande arbetskraftsbrist, inte minst i vården.

Så växer otryggheten och med den kraven på individuella lösningar. Bilden av välfärdsstatens förflutna blir ett hot mot dess framtid.

IP