ÅSIKT

Bye, bye, Tony Blair

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: REUTERS
PÅ VÄG UT Det blev ingen glansfull avskedsföreställning för Tony Blair. Labours stora majoritet på 167 mandat krympte ihop till omkring 70, enligt de första prognoserna. Nu undrar alla hur länge han kan sitta kvar. Bilden: Premiärministern och hans fru Cherie vinkar till brittiska väljare.

6 MAJ 2005. Tony Blairs sista stora föreställning blev långt ifrån glansfull. Han behöll regeringsmakten, men förlorade väljarstöd. Labours väldiga majoritet på 167 mandat kröp ihop till en övervikt på runt 70, enligt de första prognoserna. Procentuellt gick labour tillbaka med cirka tre procent.

Ett av Blairs viktigaste mål var att vinna så pass stort att labour kan regera valperioden ut. Han tycks, om än med möda, ha klarat den uppgiften. Därmed har han blivit en av Storbritanniens mest framgångsrika politiker, jämförbar med Margaret Thatcher.

Blev en belastning

Valet måste ändå ge Tony Blair och hans parti en viss bitter eftersmak. Så mycket av valkampanjen har kretsat kring Blairs trovärdighet. Den har undergrävts av hans aktiva stöd för Irak-kriget och hans manipulationer kring omständigheterna runt krigsutbrottet. Den man som förvandlade labour till ett trovärdigt och i många avseenden framgångsrikt regeringsparti blev till slut en belastning för sitt parti.

Den givna spekulationen är nu: Hur länge kommer Tony Blair att sitta kvar som premiärminister? En allmänt omfattad prognos har varit att han sitter kvar ett eller ett och ett halvt år. Därmed skulle han leda labour under den förestående folkomröstningen om EU:s nya konstitution.

Det relativt svaga valresultatet kan påskynda hans avgång.

Labour kommer inte, som under tidigare skeden av sin historia, att plågas av strid om efterträdaren. Gordon Brown, finansministern, är given som ny labourledare och därmed premiärminister.

Brown och Blair står politiskt nära varandra. Det är deras allians som drivit fram moderniseringen av Storbritannien. Brown, med sin förankring i labour-politiken och skotsk religiositet, kan väntas driva en något radikalare utjämningspolitik. Han har varit aningen skeptisk till privatiseringar av sjukvård och avgifter på högre utbildning.

En av Tony Blairs betydelsefulla insatser är att han grundligt besegrat den brittiska högern, och gjort den regeringsoduglig. Tories har haft begränsade framgångar med sin främlingsfientliga och antieuropeiska politik, men saknade trovärdighet som regeringsalternativ.

Största misslyckandet

När Blair första gången valdes till premiärminister lovade han att göra Storbritannien mer europeiskt. Här finns hans verkligt stora misslyckande. Labourregeringen har hållit emot varje försök till ett starkare EU och aktivt bekämpat försöken att göra EU mer socialt.

Gordon Brown kommer inte att ändra Europa-politiken. Han är skeptisk till EMU-politiken och ställer långtgående krav för att Storbritannien ska ansluta sig till euron.

När Tony Blair drar sig tillbaka, efter en imponerande politisk gärning, kommer new labour och den tredje vägens politik, sannolikt, gradvis att ersättas av en mer traditionell socialdemokratisk politik med mer av social reformism. Den politiken hade dock aldrig varit möjlig utan Blairs långvariga ledarskap.

OS