ÅSIKT

Attacken mot strejkrätten

Foto: MAGNUS WENNMAN
Urban Bäckströms första åtgärd som vd för Svenskt Näringsliv var ett angrepp på strejkrätten – något som snabbt anammades av centerstämman. I förlängningen går förslagen ut på att förändra maktbalansen på arbetsmarknaden.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det går knappast en vecka utan nya attacker på de fackliga organisationernas konflikträtt, speciellt rätten till sympatiåtgärder.

Svenskt Näringslivs nytillträdde vd Urban Bäckström inledde sitt jobb med att skriva till Göran Persson i ärendet, och på sin stämma beslutade centern att driva frågan om inskränkningar i strejkrätten.

Det skulle kunna vara ett tecken på att den svenska arbetsmarknaden är hårt drabbad av arbetsmarknadskonflikter. I verkligheten är det precis tvärt om.

Sverige drabbat av få konflikter

Det statliga medlingsinstitutet konstaterar i sin rapport för avtalsåret 2004 att Sverige förlorade drygt 15?000 arbetsdagar på grund av konflikter. Med tanke på att det förra året träffades 420 avtal och att dessa omfattar 1,9 miljoner löntagare är det mycket lite.

Tillsammans med Luxemburg och Österrike har Sverige i dag Europas minst konfliktdrabbade arbetsmarknader.

Ur det perspektivet är kritiken mot dagens arbetsmarknadsregler svår att förstå.

Kritiken mot sympatiåtgärderna handlar inte om att lösa ett stort problem på svensk arbetsmarknad. Kritiken ska förändra maktbalansen och luckra upp det inflytande de fackliga organisationerna har över priset på arbete.

De borgerliga partierna och näringslivet vill tvinga ner löner och försämra arbetsvillkoren. Då blir kritiken också fullt begriplig.

Mycket av den senaste tidens debatt har handlat om rätten till internationella sympatiåtgärder och om sympatiaktioner mot utländska företag som vägrar skriva avtal. Internationaliseringen har skakat om på arbetsmarknaden.

Ett grundläggande villkor

Rätten till att ta till sympatiaktioner gäller dock mer än så. I själva verket är det antagligen ett av de mest grundläggande villkoren för en arbetsmarknad som i det närmaste helt omfattas av kollektivavtal.

Den senaste vågen av fackföreningsfientlig kritik startade med konflikten om ett nytt kraftverksavtal i slutet av januari. Arbetsgivarna ville, med hjälp av arbetskraft från andra EU-länder, i praktiken sänka lönenivån drastiskt i hela branschen. Facket varslade om konflikt och om sympatiåtgärder. De skulle ha drabbat industrin och därmed de mest inflytelserika svenska näringslivstopparna.

Elektrikervarslet tog skruv

Kanske var det därför varslet tog skruv. Det tog Elektrikerförbundet bara ett par dagar att komma till ett avtal med kraftindustrierna, och det blev inte ett avtal på arbetsgivarnas villkor.

Därför ägnar nu Svenskt Näringsliv en stor del av sin kraft åt att bekämpa strejkrätten på en av Europas fredligaste arbetsmarknader, och därför ekar borgerliga politiker som Maud Olofsson lydigt efter.

Det handlar om pengar och makt. Bara det.

IP

ARTIKELN HANDLAR OM