ÅSIKT

Rosengård mellan islam och Danmark

Europeiska muslimer kan överbrygga motsättningar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: ARIF ALI
Muslimska demonstranter bränner den danska flaggan i Lahohe, Pakistan.
LEDARE

Förmiddagskaffe på Tegelhuset i Rosengård. Jila, som en gång levde i Iran och numera arbetar för ABF, berättar om Herrgårdens kvinnoförening. Hon har lyckats samla 400 kvinnor från det mest utsatta av Rosengårds områden: ”Vi talar om moral, rättigheter och det svenska samhället.” Motståndet är stort, också från kvinnornas män, rädda att förlora kontroll och överhöghet. Lokalerna har attackerats.

Tegelhuset har samlat till nordisk konferens om fotboll och politik. Fotbollsklubben i Rosengård heter Mabi, en turkisk-svensk allians på snabb väg upp i seriesystemet. Jag besökte klubben, Zlatans förening, i höstas och fick höra att den hjälpte till med ungdomarnas skolarbete. De som hamnat i de individuella programmen skulle hjälpas in i det ”vanliga” gymnasiet. 70 procent har redan klarat sig, berättar Luciano Astudillo, socialdemokratisk riksdagsledamot och Mabiledare.

Mellan mosken och bron

Tegelhuset, numera Folkets hus, samlar till språkcirklar för Rosengårds nya befolkning, en representation av det globala samhället. ”Vi har också startat vuxenundervisning för romer”, berättar Conny Pettersson, ABF-ombudsman. Ett hundratal av de några tusen romerna från Herrgården ska erövra grundskolekompetens.

Uppe från Tegelhuset kan jag, med blicken riktad något österut, se moskén, nedbränd flera gånger men alltid restaurerad och ständig samlingsplats för Malmös stora muslimska befolkning.

Västerut anar jag bron, som sträcker sig i ett elegant bindestreck mot Köpenhamn och den plågade statsministern Anders Fogh Rasmussen. Fast någon större, samlande moské har inte kunnat byggas. Ingen skola för romer syns.

Mobiltelefonen skräller till och skrämmer liv i obehagskänslorna. Så många hotfulla samtal från danska ”patrioter” de senaste tre veckorna. Danmarks radio vill mycket vänligt ställa frågor till mig – på engelska. Herregud, jag som har talat danska med självaste drottning Margrethe och för den delen också med Mogens Glistrup, högerpopulismens tragikomiska urbild – grov, vulgär och oftast med marsipangris i munnen.

– Har Danmark förlorat anseende i världen efter Muhammedbilderna undrar den danska radion?

Med viss tvekan tolkar jag den svenska folksjälen och svarar nej. Danmark är annat än bara Pia Kjærsgaard, vardagsrasism, Fogh Rasmussen, rindalism och Jyllands-Posten. Till exempel dansk film.

Med Thomas Vinterbergs ”Festen” som hjälp kan man lära tolka det aktuella danska dramat. Hyllningen till filmens jovialiske företagare Christian löses gradvis upp av avslöjanden om familjens livslögn och grov mobbning av en besökande invandrare. Katastrofen blir oundviklig. Först när demaskeringen genomförts kan försoningen inledas. Sådan är Vinterbergs fiktion. I verkligheten spelar den danske statsministern huvudrollen. Efter det politiska sammanbrottet talar han aningen skuldmedvetet i arabisk tv och bjuder på feel good-party med arabiska ambassadörer, tidigare exkluderade.

Katastrofen blir oundviklig

Orden och gesterna kommer kanske för sent och saknar förmodligen kraft att nå ut till de delar av den muslimska värld som möter omdömeslös blasfemi med flaggbränning, våld, mordhot, angrepp mot medier och ekonomisk utpressning.

Inför denna galenskap påminner jag mig ett möte i London med Tariq Ramadan, filosofiprofessor och muslim. Han sa: ”De europeiska muslimerna måste kunna hålla fram religionens universella värden, exempelvis jämlikhet och social omsorg.”

Den ofta påtvingade exklusionen, diskrimineringen och gettoiseringen leder till att europeiska muslimer drivs att upprätthålla lagar, regler och religiösa påbud från den tid de levde i Afghanistan eller Pakistan. ”De försöker inte anpassa sig till det nya, demokratiska och sekulära samhället”, sa Ramadan. Han vill inte att de europeiska muslimerna ska vädja om tolerans: ”Det är ofta nedlåtande och likgiltigt. Kräv re–spekt.”

Ramadan föreställer sig att de europeiska muslimerna ska kunna överbrygga religiösa och politiska motsättningar mellan vår del av världen och den som kolonialherrar kallade Orienten.

Projektet är nerlagt, åtminstone tillfälligtvis. Muhammedteckningarna och dansk islamofobi kom emellan.

Ramadan, rådgivare åt Tony Blair, vägras förresten inresetillstånd till USA och förbjuds hålla gästföreläsningar vid amerikanska universitet. Beslutet är fattat av den högerkristna Bushadministrationen. Ännu ett exempel på faran att blanda samman religion och politik.

Olle Svenning