ÅSIKT

Ronna – Sveriges Chinatown

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Tio år av mitt tjugosjuåriga liv har jag levt i Ronna, den numera ökända stadsdelen i den ökända staden Södertälje. De människor jag har mött som har flest och starkast negativa uppfattningar om min stadsdel är också de som aldrig har satt sin fot där. Det är kanske inte så konstigt när mediebilden stavas problem. Konstigare är då att Södertäljepolitiker sväljer den verklighetsbeskrivningen.

De enda människor jag å andra sidan möter som är positivt inställda till Ronna är de som bor där. Helt disparata verklighetsbilder med andra ord. En svartvit och en mångfacetterad.

Jag vill dela med mig av min bild av Ronna. Mitt Ronna är tryggt, lugnt och brokigt. Ronna består inte av socialbidragstagande, lata, arbetslösa blattar, med ungar som inte klarar skolan, inte pratar bra svenska (vad nu ”bra” svenska är) och muckar gräl med poliser i tid och otid.

Här bor ungefär 6 500 människor. Av dem har 76 procent utländsk bakgrund (minst en förälder född utomlands). 60 procent av de 76 procenten har i sin tur assyrisk/syriansk bakgrund. Det ger alltså nästan 3 000 personer som tillhör denna kristna lilla minoritet från Mellanöstern. Övriga Ronnabor med utländsk bakgrund är företrädesvis finländare och irakier.

Det ger en koncentration av ett folkslag som inte finns någon annanstans i Sverige. Som ett litet Chinatown. Fast utan kineser. Och precis som Chinatown i New York eller i Sydney är Ronna brokigt och heterogent. Här bor inte en enhetlig klump assyrier/syrianer, som många verkar tro. Här bor stenrika företagare, framgångsrika akademiker, stretande lärare, ingenjörer, städare, undersköterskor och projektledare. Och arbetslösa förstås. Sida vid sida.

Nära hälften av Ronnas invånare har en sak gemensamt: de tillhör samma minoritet. Därefter är skillnaderna mycket större än likheterna. Precis som att skillnaderna är större än likheterna mellan vilken Svensson eller Johansson som helst.

Att den etniska koncentrationen ses som ett problem är för mig en gåta, eftersom det är människors sociala och ekonomiska situation som i första hand präglar deras liv – inte vilket blod som flyter i deras ådror. Det verkar finnas ett behov av att dela in Sverige i ett ”vi” och ett ”dom”.

Ursprungligen är Ronna ett miljonprogramområde. Här finns massvis med höghus med gröna, blåa och orangea balkonger. Och de husen dominerar också bilden när man kör längs Ronnas huvudgata. Tar man sig inte tid att tränga in under ytan och lära känna stadsdelen så missar man att bebyggelsen är precis så blandad som många politiker menar att den borde vara i Sveriges alla bostadsområden.

I Ronna finns otaliga prydliga radhuslängor. Fantastiska, kolossala, svulstiga villor. Och en mängd trivsamma trevåningshus. Betongcentrum och lummiga motionsspår. Förortskänsla och villaidyll, allt i ett. I Sveriges enda Chinatown. Mitt Ronna är något helt annat än den stadsdel som förmedlas i politik och media.

Nisha Besara