ÅSIKT

Prestigekris för Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Malin Axelsson, Scanpix, Stefan Nilsson
Katastroferna Göran Persson hävdar att vid alla de kriser som drabbat Sverige, från Estonia till stormen Gud-run, så har den nuvarande ordningen, byggd på ansvarsprincipen, fungerat väl.
LEDARE

– Jag tror fortfarande inte på lösningen att införa en ny central krishanteringsorganisation, sade Göran Persson vid KU-förhöret i torsdags.

Tvärtom hävdade han att vid alla de kriser som drabbat Sverige, från Estonia till stormen Gud-run, så hade den nuvarande ordningen, byggd på ansvarsprincipen, fungerat väl. (Ansvarsprincipen innebär att departement och myndigheter som har ansvar för en verksamhet i normal tid också ansvarar för verksamheten i kris och krig.)

Enligt statsministerns bedömning var det inte regeringskansliets organisation, eller att regeringens löfte till riksdagen 2002 att ”särskilt förbättra regeringens förmåga till krisanalys, information och samordning” inte uppfyllts, som gjorde att regeringen kom igång för sent. Orsaken var främst katastrofens omfattning, enligt Göran Persson.

Drog fel slutsatser

Resonemanget håller inte. KU-utfrågningarna har tydligt klarlagt att ingen hade kapacitet, tid eller tog ansvar för att sammanställa all information som faktiskt fanns – också i regeringskansliet – och göra en övergripande analys av riskerna för de tiotusentals svenskar som befann sig i katastrofområdet. Ingen på beslutsnivå drog de rätta slutsatserna. Därför larmade heller ingen utrikesministern eller statsministern.

En central krisledning hade spelat roll.

Först i november 2005 tillsattes den beredskaps- och analysenhet i regeringskansliet som riksdagen begärde i mars 2002. Chefen för enheten, Kenneth Axelsson, anser att enheten skulle ha haft betydelse om den funnits när tsunamin slog in. ”Jag tror att regeringen då hade kunnat agera snabbare. Viktiga beslut hade kunnat tas något dygn tidigare”, säger Axelsson.

Larmfunktion

Den nya enheten ska ha larmfunktion och vara ett stöd och informationscentrum för regeringen.

Den får inte fatta beslut om operativa insatser som sjukvårdsinsatser, kalla in polis, kustbevakning, räddningsverk eller liknande. Det är en svaghet.

En god krisberedskap bygger på snabba insatser. Det kräver att en krishanteringsenhet också får fatta beslut. Åtminstone om förberedande insatser i 24 timmar tills regering och myndigheter hunnit larmas och kan ta över.

Prestigekamp

Det är inte konstigare att en sektorsövergripande krishanteringsenhet fattar de första besluten om åtgärder än att höga tjänstemän på UD eller andra departement gör det. Ansvaret har ändå alltid statsministern.

Det har gått för mycket prestige i hur den nationella krisberedskapen ska organiseras. Den nya analysenheten är inte färdig. Göran Persson kan rädda ansiktet genom att organisera om hela verksamheten. Han antydde i KU att det inte är säkert att analysenheten ska ligga i statsrådsberedningen i framtiden och att enhetens organisation kan få betydelse för hela regeringskansliets organisation.

Det är hög tid att statsministern bestämmer sig och redovisar planerna innan nästa kris inträffar.

LA