ÅSIKT

Ta Mona Sahlins utsträckta hand

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Maud Olofsson har gjort det till en grej att det bara finns ett parti i Sverige som har en kvinnlig partiledare. I går fick hon stående ovationer när hon (återigen) påpekade det och stolt satte händerna i sidorna.

Platsen var Berns och tillställningen tidningen Veckans Affärers seminarium om kvinnorna och makten. Tacksam publik med andra ord.

Maud sken ikapp med Mona Sahlin och kristdemokraternas Maria Larsson på seminariets sista pass, en debatt om könskvotering i privata bolagsstyrelser. Övriga paneldeltagare var moderaternas Kristina Alvendal, vänsterpartiets Gunilla Wahlén och folkpartiledaren Lars Leijonborg, som undrade om han blivit inkvoterad på grund av sitt kön.

Med tanke på den extremt homogena publiken finns det fog att tro det: Blonda kvinnor mellan 35 och 45 år. Tiina Rosenberg skulle ha blickat ut över publiken och tänkt: ”Borgarkärringar”. Den som letade efter mångfald fick stå hålögd kvar.

Maria Larsson inledde debatten med att säga att kvotering är en backlash för kvinnorna, eftersom en sådan drabbar dem som tar sig fram på egna meriter. I nästa andetag berättade Maria att hon själv en gång har blivit kvoterad in i en styrelse, för Föreningssparbanken i Gnosjö. Den erfarenheten är hon jätteglad för, plus att kvoteringen av henne öppnade vägen för fler kvinnor.

Hur detta är en backlash för dem som har följt hennes spår in i styrelsen förtäljer inte historien. Inte heller varför Maria Larsson hävdar att inkvoterade kvinnor inte har ”egna meriter”. Hon hade ju själv fullt sjå med att visa sina meriter för gubbarna i banken.

Moderaten Kristina Alvendal pratade mest om avdrag för hushållsnära tjänster. Kopplingen mellan bolagsstyrelser och hushållsnära tjänster är inte helt självklar. Kristina sa att bara en tredjedel av alla företag som startas i Sverige startas av kvinnor. Menar hon att resterande del för att det ska bli fifty fifty ska vara städföretag? Ja, i alla fall om den ivrigt nickande publiken får bestämma.

Lars Leijonborg gick ut hårt och sa att kvotering är fel som huvudprincip. Ja, förutom i undantagsfall, ”som när vi införde pappamånaden”, lade han till lite snabbt. (Undrar vad Maria Larsson tänkte då.) Annars kämpade han tappert med trovärdigheten när han sa att kvinnor är missgynnade och att han självklart inte är nöjd med den takt som det förändras i. Någon lösning hade han inte.

Mona Sahlin var lugn som vanligt och plötsligt tyckte jag att publiken såg allvarlig ut. Som att åhörarna verkligen lyssnade och gav henne en chans. Chansen använde hon till att förklara att hon är imponerad, irriterad och trött. Imponerad av Signhild Hansen, Annika Falkengren och Gunvor Engström, ledande kvinnor i näringslivet. Irriterad och trött på den flera decennier långa debatten. På att män kvoterar in sig själva. På att näringslivets kvinnor inte tar emot den utsträckta handen från politikens kvinnor. ”Kom igen, ni behövs”, sa Mona.

Dags att ta hennes utsträckta hand.

Nisha Besara