ÅSIKT

Nu är kartan upp-och-ner

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Den svenska kartan har hamnat upp och ner. Det är i Norrland som den största och mest långsiktiga investeringsivern nu finns. Övertorneå och Jokkmokk har enligt Affärsvärlden haft större tillväxtkraft än Stockholm och Göteborg.

I SVT:s nyhetsprogram beskrivs hur utflyttningsbygder som Gällivare och Kiruna drabbats av rena Klondykestämningen. Satsningen på film i Norrbotten kallas numera för ”det kulturella stålet”.

Det traditionella stål som SSAB tillverkar har gjort företaget till Europas mest lönsamma stålkoncern.

Heta malmfält

Vad är det egentligen som hänt?

Jo, gamla basnäringar som malm, stål och även vattenkraften tillhör nu de hetaste branscherna. LKAB sjösätter nu ett investeringsprogram för 18 miljarder kronor i Kiruna och Malmberget. Nyligen togs beslut att bygga ett nytt pelletsverk för över 6,4 miljarder. Det ger positiva effekter ut i minsta lilla åkeri i Norrbotten.

Vattenfall med stora kraftkällor i Norrbotten redovisar en vinst på ofattbara 24 miljarder kronor.

Norrbotten som av nyliberala ekonomer utmålats som ”tärande” är i högsta grad närande.

Lönsam långsiktighet

Av detta finns mycket att lära. Nämligen att långsiktig industriell utveckling kräver både tålamod och mod.

Den nya ekonomins profeter men även några av LO:s ekonomer förklarade i början av 2000-talet att stål och gummi borde vi inte syssla med. Vi skulle göra något nytt och bättre. Riktigt vad meddelades aldrig till människorna i gruv- och bruksorterna. Men bättre skulle det vara.

Efter det uppumpade amerikanska skandalföretaget Enrons fall, och efter Skandiadirektörernas omättliga bonushunger, har den nya ekonomins teorier kraschat. Att tjäna pengar på pengar ger inte sysselsättning. Det skapar inte långsiktig tillväxt eller rättvis välfärd.

När de svenska börsföretagen gör rekordvinster är det åter produktion och yrkeskompetens som ger mervärde. Detta bäddar i sin tur för en livsviktig debatt om hur de pengar som de anställda sliter ihop ska användas. Ska de genast delas ut till aktieägarna eller i generösa bonusprogram – eller ska de investeras för att skapa konkurrenskraft, moderna produkter, regional rättvisa och ny sysselsättning? En sak är säker. De svenska investeringarna är för låga. I dag håller endast gruvindustrin måttet.

De företag som vänt upp och ned på Sverigekartan, alltså LKAB och Vattenfall, har alla statligt medägande. Vad gör de med vins-terna? Är de föregångare på att satsa?

Enorma vinster

Ett sätt att visa detta är att använda Vattenfalls enorma vinster till att öka takten i den svenska forskningen. Den hotar att sacka efter. I det korta perspektivet behövs ytterligare 8 miljarder årligen för att ge forskningen kraft och möta global konkurrens.

Stora vinster är bra – om de används klokt.

RJ