ÅSIKT

Integrationsdebatt på sandlådenivå

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Salen var full hos studieförbundet SNS när integrationspolitiken diskuterades i går. Utgångspunkten helt fel.

Forskaren Olof Åslund inledde med att säga att gruppen personer med utländsk bakgrund kommer att bli större och större i Sverige, därför måste vi ta tag i integrationsproblemen.

Han verkar utgå från att etiketten ”utländsk bakgrund” kommer att förfölja människor i evigheters evigheter och att det är själva ursprunget som är ett problem. Märklig syn på människor som har bott här i många generationer.

Sedan fortsatte statsvetaren Li Bennich-Björkman med att tala om ”anpassning”, om ”kulturell särart” och malde på om andra och tredje generationens invandrare.

Integrationspolitik handlar inte om anpassning, kanske därför ser hon den som misslyckad? Och att kalla personer vars mor- eller farföräldrar en gång bytte hemland för invandrare visar på att perspektiven behöver skiftas.

När vetenskapsmännen, som också agerade moderatorer, sagt sitt kom politikerna in: Luciano Astudillo (s), Kalle Larsson (v), Devrim Mavi (fi) och Mauricio Rojas (fp). Kristdemokraten Stefan Attefall skulle ha varit med, men kom inte.

Kalle Larsson och Mauricio Rojas (vars namn konsekvent uttalades fel av moderatorerna) tjabblade mest om varandras kommunism och batongliberalism, anklagade varandra för det ena och det andra.

Kavalkaden av felsägningar, skumma uppfattningar om vad integration är och underliga attityder gentemot utländsk bakgrund höll på att sänka seminariet till en sandlådenivå. Devrim Mavi lyfte som tur var debatten.

Hon påpekade att ett genusperspektiv måste in i integrationsdebatten och gjorde en poäng av att hon var den enda kvinnan i panelen. Mavi sa att man inte kan prata om integration utan att prata om kön. Det nappade inte männen i panelen på.

För att illustrera problemen med den strukturella diskrimineringen berättade hon om en personlig erfarenhet. Vid två tillfällen när hon har sökt journalistjobb har hon fått följande kommentar: ”Du pratar ju så himla bra svenska. Men är det riktigt säkert att du skriver lika bra?”

Solklart att en Anna Andersson inte hade fått samma fråga. Men inte för Tove Lifvendal, tidigare Muf-bas, och Patrik Strömer från högerns Svenska Nyhetsbyrån. De satt i publiken. Så fort de fick ordet gjorde de i tur och ordning sig till uttolkare av Devrim Mavis verklighet. En verklighet som de inte tyckte var särskilt diskriminerande och frustrerande, utan bara hysterisk och paranoid.

Självklart får man stå ut med sådana frågor, tyckte de. Fattades bara en klapp på Devrim Mavis huvud och ”nu överdriver du, lilla gumman”. De bjöd på en scen om diskrimineringens största problem: De som bidrar till den ser den inte heller.

Genast var hela tillställningen tillbaka i sandlådan. Mauricio Rojas och Kalle Larsson bråkade om vem som skulle ha sista ordet. Seminariets fråga ”Integrationspolitiken – bara viktig när det inte är val?” fick ett tydligt svar.

Nisha Besara

ARTIKELN HANDLAR OM