ÅSIKT

Uppdraget var omöjligt

Foto: JERKER IVARSSON
förödande utnämning När Göran Persson utsåg Laila Freivalds till utrikesminister stärkte han statsrådsberedningens makt över utrikespolitiken. Att ha en utrikesminister som i princip bara expedierar statsministerns vilja visade sig bli förödande.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Utrikesminister Laila Freivalds valde att avgå. Situationen blev ohållbar. Frågan är om den någonsin var hållbar.

Muhammedaffären blev avgörande för Freivalds fall. Att slira med sanningen och skylla på underlydande är inget bra ledarskap. Att dessutom misstänkas för att bryta mot grundlagen är katastrofalt för en minister.

Vägen utför började dock redan för ett år sedan i samband med hanteringen av tsunamikatastrofen.

Freivalds bristande ledarskap blev då uppenbart. Kritiken har visserligen varit oproportionerligt hård mot henne. Det var många som gjorde misstag. Men avsaknaden av politisk fingertoppskänsla och Freivalds svåra förhållande till medierna gjorde saken värre. Förtroendet för henne kördes i botten.

Ingen lätt uppgift

Freivalds fall är mänskligt sett hårt. Det är andra gången som hon tvingas bort från ett ministerjobb. Laila Freivalds ställde upp i en för landet svår situation när hon tog på sig uppdraget att efterträda den mördade utrikesministern Anna Lindh. Det var ingen lätt uppgift. Förutsättningarna för att hon skulle lyckas var aldrig särskilt stora.

Grundproblemet var själva konstruktionen av hennes uppdrag. När statsminister Göran Persson utsåg Laila Freivalds till utrikesminister stärkte han samtidigt sin egen och statsrådsberedningens makt över utrikes- och Europapolitiken. Att ha en utrikesminister som i princip bara expedierar statsministerns vilja visade sig bli förödande.

Svag förankring

Skadskjuten av tsunamikrisen lyckades heller aldrig Freivalds tydliggöra sin politiska hållning.

Freivalds var uppskattad som justitieminister och hade förtroende bland personalen på sitt departement. Hennes svaga politiska förankring och dåliga kunskaper om utrikespolitik gjorde däremot att hon aldrig vann UD-folkets förtroende.

Den socialdemokratiska utrikespolitiska profilen har på senare tid suddats ut. Detta i ett läge då det faktiskt finns stora politiska skillnader mellan rege-ringsalternativen när det gäller synen på världen och Europa. (Se Mats Engströms krönika här bredvid.)

Det finns ett starkt utrikespolitiskt engagemang, inte minst bland de unga i dag. Solidaritet och internationalism hör till socialdemokratins själ. EU-medlemskapet innebär också att Sverige både påverkas av och kan påverka globala förhållanden.

Därför är det viktigt med en socialdemokratisk utrikesminister som håller hög profil och har starkt eget engagemang. Det behövs en politiker på posten, inte en tjänsteman.

Den nya utrikesministern måste kunna förklara skillnaden gentemot en borgerlig politik. Angelägna konfliktfrågor handlar om biståndet, kvinnors rättigheter, värnandet av FN-systemet, alliansfriheten, Europapolitiken och synen på USA:s agerande i kriget mot terrorismen.

Jämtin en tillgång för Persson

Också i Mellanöstern-frågan finns avgörande skillnader mellan en politik formulerad av moderaterna och en som springer ur det röd-gröna blocket.

Biståndsminister Carin Jämtin skulle bli en utmärkt utrikesminister. Hon har stort förtroende i socialdemokratin och på UD. Hon har hittills varit mycket lyckad som biståndsminister. Hon skulle också bli en tillgång för Göran Persson i valrörelsen. Jämtin är ett framtidsnamn och socialdemokratin behöver andas framtid mer än någonsin nu.

Freivalds avgång är ett misslyckande för regeringen Persson, men det innebär också en möjlighet att återta det politiska initiativet.

Förhoppningsvis kan det nu våras för utrikespolitiken.

HK