ÅSIKT

Vi måste våga för att försvara våra städer

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Cecilia Uddéns favoritstad är Kairo. Kaoset där har en lugnande effekt på hennes nerver. Det berättar hon på den internationella storstadskonferens som pågår i Stockholm, Urban Futures 2.0.

Två punkt noll i konferensens namn är viktigt. Det här är den andra i sitt slag som Sverige ordnar. Den första ägde rum i Södertälje år 2001, under Sveriges ordförandeskap i EU. Storstadspolitiken är nu i ett nytt skede.

Kronprinsessan Victoria inviger konferensen med att hälsa ministrar, kommissionärer och oss andra välkomna. Sedan knyter hon stiligt ihop tre band, i stället för att klippa band. Banden representerar EU, Sverige och Stockholm – de tre arrangörerna. Storstadspolitik är lokal och samtidigt gränslös (se bara Malmö–Köpenhamn). Där emellan behövs en regering som fattar beslut.

Men medborgarna då? På Urban Futures 2.0 får fem unga berätta vad de vill att politikerna på plats ska göra. Det är Pearl från London, Olga från Krakow, Marie-Céline från Bryssel samt Joakim och Chabo från Stockholm.

Pearl vill ha saker att göra, Olga vill ha internationellt inflytande, Marie-Céline vill ha säkerhet, Joakim och Chabo pratar om jobb. Ingen av dem har något särskilt konkret att komma med. Men de förmedlar en känsla till de sittande ministärerna: Vi är maktlösa, hjälp oss skapa en bättre framtid!

Den svenske storstadsministern Jens Orback äntrar scenen efter de unga. Han pratar om behovet av förändring.

– Ibland vill jag att allt ska vara som det alltid har varit, det känns tryggt. Problemet är att i går inte var som i förrgår. Förändring är nödvändig, även om den är smärtsam.

Han pratar om hur dagens städer är segregerade, det är till allas nackdel. Om att vi inte har råd att inte inkludera alla. Han kan inte ha mer rätt. Socialt har vi inte råd – det har visat sig i Frankrikes förorter. Ekonomiskt har vi inte råd – det visar sig i arbetslöshetsstatistiken. Det behövs en politik för att förorterna ska hänga med, en storstadspolitik som gör att stora städer hänger ihop.

Ungefär där, efter Jens Orbacks tal och två timmar på Norra Latin, får jag en attack av okoncentration. Två personer till passerar scenen och jag uppfattar bara bråkstycken av deras tal. Min okoncentration håller i sig tills moderatorn Cecilia Uddén gör entré igen.

Hon berättar om en dröm hon hade strax efter 11 september 2001. Hon sitter på Riddarholmen och ser ett plan flyga in i Stadshuset. En svart rökpelare tornar upp. En man med portföljen i handen och slipsen fladdrandes över axeln springer. För sitt liv. Exakt sådana män som hoppade för sina liv 11 september.

Cecilias dröm berör. Och hennes slutsats delas förhoppningsvis av makthavarna i Norra Latins aula: antidemokratiska krafter har alltid skytt staden. För dess modernitet, för dess dekadens, kommersialism och framtidstro. Men i stället för att bekämpa ”dem” som är efter ”oss”, i stället för att ”åka dit” för att fienden är ”där borta”, måste vi våga ta kontroversiella beslut för att försvara och hålla ihop våra städer. Hur ”sinful” vissa krafter än tycker att det är.

Nisha Besara