Aftonbladet
Dagens namn: Enar, Einar
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Ledare

Aldebe blundar och plattar till mina vänner

Jag känner ett par som har två döttrar, fyra respektive ett år gamla. Den söta lilla familjen – den sötaste jag känner – har pakistanskt ursprung. Föräldrarna har vuxit upp i Sverige, barnen är födda här.

En sak som bekymrar dem just nu är böckerna som finns till buds för fyraåringen, Noor. När det ska läsas godnattsaga finns ingen karaktär som hon kan känna igen sig i.

Figurerna i svenska barnböcker är... svenska.

Nu är ju Noor också svensk. Men hon har mer i sin ryggsäck. För att hon inte ska växa upp och tro att hon är ”annorlunda” behöver hon också karaktärer att se sig själv i.

Det behövs barnböcker som speglar alla Sveriges barn. Vad de äter efter dagis, hur de klär sig på kalas med släkten, hur de firar högtider.

Det måste göras på ett odramatiserat och icke-exotifierande vis. Noors verklighet och vardag behöver skildras som en naturlig och självklar del av Sverige.

 

     

På tal om vad som är svenskt eller inte. De senaste veckorna har en språkdebatt rasat på kultursidorna.

Dags för mig, språkälskare tillika språkfascist, att lägga mig i.

Min slutsats av debatten är att alla som deltagit har sina poänger. Gringo har rätt i att ordet ”guss” måste bli en accepterad synonym för ”tjej” eftersom det är ett ord som används av så många.

Yrsa Stenius träffar så rätt när hon skriver att ”språkbruk och klass har hört ihop i alla tider”. Ebba Witt-Brattström har rätt i att det inte kan finnas EN enda blattesvenska, utan många.

Jag vill haka på Ebba. De slangord och svordomar med ursprung i andra språk som jag och min generation använde när vi var yngre, är helt andra än de som används i dag. Vår ”miljonsvenska”, som Gringosarna vill att det ska heta, var influerad av de invandrargrupper som dominerade då. Låneorden kom mestadels från Mellanöstern, från forna Jugoslavien och från spanskan, som chilenarna tog med sig. I dag är influenserna och orden helt andra.

Miljonsvenskan är som alla andra språk och dialekter – de förändras över tid (precis som kategorin ”invandrare” också förändras över tid). Dessutom finns lokala variationer.

Mina vänner i Göteborgs miljonprogramsområden hade helt andra uttryck i sin vokabulär än jag hade i tonåren.

Nu ska jag erkänna att jag knappast var en cool tonårstjej som slängde sig med slang. Snarare en präktig flicka med alla rätt på svenskaprovet.

Och min nyckel till framgång har varit språket. Det är mitt verktyg, min färdighet.

Men jag hoppas att det som har gjort mig framgångsrik inte är en begränsande språkmall och norm som stänger ute de coola tjejer jag ofta var avundsjuk på.

 

     

Sveriges muslimska förbund säger sig representera många människor som inte vill bli representerade av dem.

Ordförande Mahmoud Aldebe blundar för mångfalden bland svenska muslimer. Han skickar gratulationer till Göran Persson och lyckönskar från ”muslimerna”. Vaddå muslimerna? Plötsligt plattar han till mina vänner med ursprung i Iran, Turkiet och Pakistan: de är muslimer – inget annat. (Hans förslag om särlagar ska vi inte ens prata om.)

Samtidigt är det trist om Uppdrag gransknings program om muslimska organisationer i Sverige leder till att dialogen med imamer och moskéer slutar.

Bara för att man pratar behöver man inte tycka lika eller stå till svars för varandras handlingar.

Stackars Ola Johansson från de kristna socialdemokraterna fick ansvara för alla galenskaper som Mahmoud Aldebe har sagt under många år. Urbota dumt gjort av reportern Magnus Wennerholm.

 

Nisha Besara
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet