ÅSIKT

När Fredrik Reinfeldt kom till förorten Ronna

LEDARE

Ett stort pressuppbåd trängs utanför poliskontoret i Ronna, Södertälje. Vi väntar alla på att statsminister Fredrik Reinfeldt ska komma ut. Han sitter där inne och pratar med poliserna om något som inte tål offentlighet – vad vet vi inte.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Väl ute gör han en välregisserad promenad bland höghusen, med journalister, poliser och vakter hack i häl. Han ler och pratar ledigt i sin bruna kostym, med solen i ögonen.

Han stannar exakt på den plats där boende och poliser drabbade samman för ett år sedan. Så börjar journalistfrågorna hagla. Men inte om Ronna, utan om tsunamikassetter som har försvunnit och som statsministern inte vet något om.

”Nu måste vi gå!” säger hans nervösa pressekreterare. Ronnaskolan väntar på hans ankomst. Och mina frågor på att få svar.

Varför har statsministern valt Ronna som första stopp på sin förestående resa genom Sverige? Vad pratade han och de lokala poliserna om? Hur tänker han kring områden som Ronna, ofta kallade ”i utanförskap”? Har hans bild av stadsdelen ändrats under dagen?

Medan Fredrik Reinfeldt fortsätter att göra eriksgata, lyckas jag hitta en vanlig människa. Min chansning och mina fördomar säger att hon heter Sirkka.

– Bor du här?

– Ja.

– Jag är från Aftonbladet, får jag ställa några frågor?

– Nähhe.

– Visste du att statsministern var här nyss?

– Nähhe.

Så är Sirkka lika försvunnen som Fredrik.

På Ronnaskolans gård är det fullt kaos. Alla elever har sprungit ut för att få en skymt av statsministern. De skriker ramsor som ”Göran Persson Göran Persson!”, ”Ut med Fredrik, in me Nalle Puh!” och ”Uppgjort val uppgjort val!”. I valdistrikt där sossarna får över 50 procent och moderaterna under 20 är Fredrik Reinfeldt inte särskilt populär. I skolvalet vann socialdemokraterna stort.

Jag lyckas pressa mig fram och frågar varför han har valt Ronna som första stopp på sin turné.

”Det bara blev så.” Så är han försvunnen i massan igen. Det. Bara. Blev. Så. Att statsministern råkade hamna i ett väldigt omtalat bostadsområde (som mina journalistkollegor säger ”faktiskt är fräscht juh”).

Jag dumpar statsministern och ställer mina frågor till några elever i stället. Rosita Nyman, Madde Andersson och Natalie Paulin:

– Varför höjer han priset på bussarna? Det är skitdåligt!

– Han är inte bra för Sverige, varför tar han från dom fattiga och ger till dom rika?

– Asså han skapar problem med våra familjers ekonomi, varför ska a-kassan sänkas?

– Sossarna tänkte liksom på alla, även dom fattiga. Jag tror allt blir sämre och att sossarna vinner 2010.

I ett klassrum sitter de tiotal utvalda ele-

ver som får ställa frågor till statsministern. Ingen av de upprörda tjejerna är välkomna. Skoltidningen frågar: Hur många skolor har du besökt? Vilka var dina favoritämnen i skolan? Hur har skolan utvecklats? Ska du införa skoluniform? Vad är viktigast att förbättra?

Snälla frågor och snälla svar. De kaxiga frågorna från korridoren blir tyvärr aldrig ställda.

Nisha Besara

ARTIKELN HANDLAR OM