ÅSIKT

Straffa inte folket i Gaza

Foto: Mohammed Abed
Fredliga protester Palestinska skolflickor ropar antiisraeliska slagord och håller upp skyltar med budskap till övriga världen att rädda Gaza under gårdagens demonstration.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

26 februari 2008. ”1,5 miljoner fattiga hålls som gisslan.”

En kedja av huvudsakligen kvinnor och barn, mobiliserades i går i Gaza. En fredlig aktion – mindre än väntat – för att protestera mot isolerings- och utsvältningspolitiken, som Israel med stöd av USA och EU bedriver.

Scenerna i Gaza illustrerade förtrycket: på ena sidan tungt beväpnad israelisk militär, på den andra fattiga demonstranter.

En propagandabild, skapad av arrangörerna som står Hamas nära, men faktiskt också uttryck för den desperation, som föds av fattigdom, nöd.

I Gaza står 90 procent av ambulanserna stilla på grund av bränsle­brist. Svårt sjuka hinnner inte få vård. Hjärt- och njursjuka blir offer för de slumpmässiga elavbrott ocku­p­ationsmakten organiserar.

Brist på basvaror

Den palestinska myndigheten har dragit in lönerna för 40?000 tjänstemän i Gaza. Samtidigt råder akut brist på alla nödvändighetsvaror.

För en månad sedan sprängde sig Gaza bokstavligen ut ur belägringen. 700?000 invånare kunde nå Egypten och skaffa basvaror: bensin, mjöl, livsmedel, kläder och mediciner.

Varorna är nu slut på marknaderna i Gaza och gränsövergången till Egypten igentäppt. I strid med en uppgörelse träffad mellan Israel och den palestinska myndigheten för drygt två år sedan. EU åtog sig att övervaka gränsövergången vid Rafah men efter Libanonkriget sommaren 2006 – och senare israeliska påtryckningar – återinfördes belägringen.

Det finns goda skäl att kritisera, till och med fördöma, Hamas-styret i Gaza: raketbeskjutningarna mot israeliska Sderot och islamiseringspolitiken gentemot den egna befolkningen.

Dessa övergrepp rättfärdigar inte den kollektiva bestraffning som Israel, USA och EU utsätter Gazas befolkning för. Den är inte bara djupt inhuman, den är också improduktiv. Palestinian centre for survey and policy research visar att Hamas stärker sitt stöd bland palestinierna och att rörelsens ledare, den kuppartat avsatte premiärministern Ismail Haniyeh, har större förtroende än presidenten Mahmoud Abbas.

Ingen vill tala med Hamas

Abbas samarbetspolitik med väst har i praktiken inte givit något konkret resultat. Israels bosättningspolitik fortsätter och äter sig in i allt större delar av de palestinska områdena. Ett erkännande av den palestinska staten är ytterst avlägset. En skärande kontrast till västvärldens tävlan att erkänna Kosovo – folkrättsligt oändligt mycket tveksammare än godkännande av en självständig palestinsk stat.

Carl Bildt säger att samtal med Hamas skulle eliminera varje möjlighet att påverka Israel/Palestina-konflikten. Samma bedömning gjorde social­demokraterna, när Mona Sahlin avstod möte med Hamas under sin rundresa i Mellanöstern. EU säger också, med Italien som undantag, nej till samtal.

Israel och Abbas myndighet håller helt enkelt 1,5 miljoner Gaza-bor som utfattig gisslan.

OS