ÅSIKT

Full fart framåt

Förre Metallbasen tror på att förändra kapitalismen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Göran Johnsson.
LEDARE

26 juli 2009 Om platsen också kan vara en del av budskapet – och varför skulle den inte vara det – råder det ingen tvekan om varför förre Metallbasen Göran Johnsson föreslagit att vi ska mötas i Olofström. Stoltheten över bakgrunden på Volvos fabrik, som dominerar det lilla blekingska samhället, går inte att ta miste på.

–?Det här var mitt universitet, säger Johnsson.

Det handlar inte bara om att Volvo blev basen för en resa som skulle leda till Metalls förbundskontor och det socialdemokratiska partiets verkställande utskott. För Göran Johnsson blev Volvo också vägen till en ställning som yrkesarbetare, verktygsmakare.

–?Den kunskap om att pressa plåt som finns där inne finner du inte någon annanstans i Sverige.

En kunskap det tagit generationer att bygga upp, men som skulle kunna skingras i ett slag.

Johnsson berättar om planeringen av den senaste fabriken, uppförd på 1970-talet. En tid av framflyttade fack-liga positioner. Men också av avgörande vägval. När beslutet om att utveckla 740 modellen togs fanns egentligen inte pengarna. Ändå bestämde sig styrelsen för att satsa.

–?Med dagens kvartalskapitalism hade det beslutets knappast fattats.

För Volvo blev 740 en succé. Valutakurser, timing och design, allt blev rätt. Utan den hade företaget knappast funnits som biltillverkare. Det är ingen tillfällighet att Göran Johnsson tillhör spekulationsekonomins argaste kritiker.

Han vill att det gemensamma kapitalet, till exempel i pensionsfonderna, ska användas mer långsiktigt och aktivt. Men Johnsson skulle också vilja se riktiga, ansvarskännande, kapitalister med ett ansikte.

Vintern har varit svart för den svenska industrin. Varslen har avlöst varandra, också i Olofström.

Antalet anställda i tillverkningsindustrin har stadigt minskat, inte minst under Johnssons tid som ordförande i Metall. Men det betyder inte att betydelsen för landet minskats.

–?Restauranger och konsulter måste ha någon att skicka räkningen till.

Nu är den tidigare Metallordföranden orolig. Han tycker inte att dagens makthavare inser hur viktig tillverkningsindustrin är.

Regeringen talar inte väl om det som skapar sysselsättning och välstånd. Att näringsministern dömer ut ett företags affärsplan i direktsändning är bara ett exempel.

–?Som regering har man ett ansvar. Och anser man inte att det finns en framtid för industrin så har man ett problem.

Vill inte regeringen erkänna sambanden krävs en opposition och en fackföreningsrörelse som klarar den pedagogiska uppgiften att förklara dem. Det är grunden för att hantera utveckling och strukturomvandling. Lösningenkan aldrig vara att hålla fast vid allt som varit.

–?Jag tycker nog att det varit lite för mycket backspegel och lite för lite vindruta.

Göran Johnssons metaforer handlar inte så sällan om bilar.

Från Volvo åker vi till sjön Halen – Blekinges största förklarar Johnsson stolt. Han visar mig Alltidhult där Harry

Martinsson föddes och stugan i Boafall där han själv växte upp tillsammans med sin mor, sin morbror och sin morfar.

Han hade arbetat som stenhuggare.

–?Morfar blev som ett slags fadersfigur.

Hagarna betas ännu. Det är som en bild ur Astrid Lindgrens värld, eller ur det tidiga 1900-talets gränsland mellan bondesamhälle och industrialism.

–?Här fanns en ko, en gris och några höns.

Jag tänker på en annan förgrundsfigur i den svenska arbetarrörelsen – Fabian Månsson – också han från Blekinge.

”Jag vet ytterst lite om Marx men det bekymrar mig inte, ty det intresserar mig långt mer om den svenske arbetaren har en gris att slakta och en ko att mjölka”, sa Månsson. Så kunde social trygghet beskrivas för 90 år sedan.

Fabian Månsson talade mot revolution, men för reformer.

Göran Johnsson också, även om han uttrycker det annorlunda.

–?Jag tror mycket mer på att förändra kapitalismen, än på att avskaffa den.

I grunden handlar det om att lyckas nå en förhandlingsposition, att skapa resultat.

–?Som facklig ledare skulle jag aldrig kunna acceptera att till exempel en minister vägrade träffa mig. Då måste jag söka andra sätt att få igång ett samtal.

Och för socialdemokraten Göran Johnsson gäller det även om regeringenär borgerlig.

Ändå är det inte dags att bryta upp sambandet mellan socialdemokratin och LO, även om de olika grenarna aldrig kan ha samsyn i allt. Var och en måste klara sitt.

–?Men en social-demokrati utan rötter i en facklig bas skulle vara lealös och förlorad.