ÅSIKT

Merkel – världens mäktigaste kvinna

Foto: AP
vem vill vara med?  Merkel väntas behålla posten som kansler. Huvudfrågan är vilka hon ska regera med.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Tysk politik är en färglära. ­Valet nästa vecka står i praktiken mellan svart, gult och grönt, å ena ­sidan. Och trafikljuskombinationen rött, gult och grönt, å andra sidan.

Den 27 september ska de tyska väljarna utse ny förbundsdag. Givet att den tyska ekonomin är Europas viktigaste samt att Tyskland är det största landet i EU, så ­bryr vi oss förvånansvärt ­lite. I Sverige kan det nästan tyckas att det skrivs mer om Alaskas före detta guvernör Sarah Palin, än om världens mäktigaste kvinna – Angela Merkel.

Merkel är favorit

Det mesta talar för att Merkel behåller sin post som kansler även efter valet. Hennes kristdemokrater är bokstavligen tysk politiks svarta – partiet symboliseras av just den färgen.

Den stora frågan är i stället huruvida det stora svarta kommer att regera ihop med liberalerna i FDP (gult), eller om ­resonemangsäktenskapet med Social­demokraterna (rött) kommer att fortsätta.

Tyska väljare är inte ute efter förändring, eller ”change” som det heter nuförtiden. Krist­demokraternas valslogan är ”Vi har styrkan”, vilket säger det mesta.

Angela Merkel och hennes motkandidat till kanslerposten, socialdemokraten (nuvarande utrikes­ministern) Frank-Walter Steinmeier, har regerat tillsammans i storkoalition sedan 2005. Att börja attackera varandra hårt nu i val­rörelsen går därför inte. I stället ägnar sig Social­demokraterna och FDP åt att framställa varandra som ovärdiga koalitionspartners till vad som ser ut att bli ett fortsatt Merkel-styre.

Tyskland har styrts av tvåpartikoalitioner i 60 år, men nu ser det faktiskt ut som landet mycket väl kan få en treparti­koalition. Antingen kristdemokrater, ­liberaler och de gröna (svart, gult, grönt). Eller socialdemokrater, liberaler och de gröna (rött, gult, grönt).

Angela Merkels önskescenario är att ensam kunna bilda ­regering med liberalerna. Då skulle en svart-gul röra kunna sänka skatten och riva upp beslutet om att skrota kärnkraften.

Socialdemokraterna ligger på historiskt låga nivåer. Under Gerhard Schröder budget­sanerade partiet, därefter svängde man åt vänster, för att ­sedan traska mot mitten. Väljarna har inte hängt med och Steinmeier kan säkert anklagas för mycket – men knappast för att vara inspirerande.

Båda har högt förtroende

Som The Economist påpekade har väljarna köpt bilden att finanskrisen är ett resultat av ”otysk girighet”. Krisens konsekvenser har bara blåst in över Rhen, de är något som måste hanteras, men inget som rege­ringen kan beskyllas för.

Både Merkel och Steinmeier har därför högt förtroende gällande att administrera ekonomin. Men att bevisa regeringsduglighet räcker som bekant inte för ­socialdemokrater. Partier till väns­ter om mitten måste alltid erbjuda något mer – övertyga folk om att det finns en uppgift för politiken. Något som måste göras.

Att Tyskland behöver något mer än ”de som har kraften”. Att Tyskland behöver förändring.

KK