ÅSIKT

Högforsandan är långt borta

Foto: BJÖRN LINDAHL
Inte lika kul längre Hemma i Maud Olofssons kök i Högfors bildades Allians för Sverige i augusti 2004. Två år senare vann de valet och allt var frid och fröjd för Olofsson och Center- partiet. Men när hon i dag möter sina partikamrater i Göteborg finns det inte mycket att vara glad för.
LEDARE

5 FEBRUARI 2010. Centerns kris

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den 30 augusti 2004 blev historisk, för Maud Olofsson. Ett slags höjdpunkt i centerledarens politiska karriär. Tillsammans med Lars Leijonborg, Göran Hägglund och Fredrik Reinfeldt bildade hon Allians för Sverige hemma i köket i Högfors.

Det går inte att komma ifrån att de borgerliga partiernas samarbete i hög grad handlade om personer. Mötena hemma hos först Olofsson och sedan Hägglund hölls under informella, nästan familjära, former. Arkiven är fyllda av bilder där de fyra partiledarna muntert poserar i skogsbackar och villaträdgårdar, och de missade inte ett tillfälle att försäkra hur väl de trivdes tillsammans.

”De som har roligast vinner”, förklarade Maud Olofsson på vintern 2006.

Och den som vinner har roligast. Det präglade valnatten.

Glädje, men också lättnad, inte bara för centerledaren.

Utan ett regimskifte skulle Olofsson och hennes kollegor varit förbrukade. Sådant svetsar samman en grupp.

Har spelat strykgossar

När partiet i dag samlas till kommundagar i Göteborg har Maud Olofsson inte så roligt. Opinionssiffrorna är bedrövliga och centerstatsråden har, med Åsa Torstensson som otippat undantag, spelat strykgossar i regeringen.

Eskil Erlandsson, den trygge lantmannen, fick en olycklig grisskandal i sitt knä. Och med ens avslöjades ett av partiets problem. Gärna svensk mat och glada grisar, men inte en kontroll som verkligen kan utöva press på bönderna.

Miljöminister Carlgren har radat upp eftergifter och besvärande reträtter. Gasledningar, motorvägar och misslyckade klimatförhandlingar. Och från nyåret, vargjakt. Sådant ger inga gröna poäng.

Partiledaren har inte klarat sig bättre själv.

Energiöverenskommelsen är, vad Olofsson än säger, en kapitulation av Centern. Hon har dessutom tvingats förklara hur Vattenfall tilläts pantsätta den svenska vattenkraften och, naturligtvis, var näringspolitiken fanns när den behövs som bäst. Hur Olofsson kommer att komma ur Saabaffären är fortfarande en öppen fråga.

Inga glädjeämnen

Sådant syns i opinionssiffrorna, det kan inte ens den mest välfyllda partikassa ändra på.

Centerledaren har verkligen inte mycket att vara glad över när hon i dag möter partikamraterna i Göteborg. Andan från Högfors är långt borta. Kvar finns bara lojaliteten.

Frågan är hur mycket mer av Olofssons lojalitet med Reinfeldt Centerpartiet kan bära?

Och hur länge Olofsson tänker bita sig kvar?

IP

ARTIKELN HANDLAR OM