ÅSIKT

De förlorade slaget om verkligheten

”Om moderaterna och de övriga partierna i alliansen börjar känna en viss desperation så är det begripligt”

Foto: BJÖRN LINDAHL
KAN BEHÖVA TÅRTA Alliansen drog i går igång sin tågturné genom mellansverige. Men hur ska Alliansen kunna bemöta och tyda oppositionens förslag när den inte kan tolka effekterna av sin egen politik?
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Huvuddragen i den rödgröna skuggbudgeten var inte precis okända. Men de kommenteras som om de överraskat, som om alliansens företrädare tagits på sängen. Det är inte utan att det kunnat anas en viss besvikelse i regeringskretsen över att utfallet blev som det blev.

Här hade Fredrik Reinfeldt och Anders Borg trimmat både räknedosa och retorik för en uppgörelse med skattechock och bidragsregn. Så ställs de inför ett oppositionsförslag mot vilket de inte har några särskilt bärkraftiga och sakliga argument.

Inflationsspöket Anders Borg

När inga riktigt stora pålagor går att hitta anklagar Reinfeldt de rödgröna ”för att gömma undan sina skattehöjningar” (DN). Och Borg slår ändå på inflationstrumman (SvD) och spår snabba räntehöjningar: ”En procents inflation minskar köpkraften med 15 miljarder. Det är en riskfylld strategi.”

De rödgröna föreslår skattehöjningar på 16 miljarder, inte 55 miljarder. Inflationsspöket verkar det i det här läget bara vara Anders Borg som fäktar mot. Enligt vice riksbankschef Lars E O Svensson lär styrräntan ligga kvar åtminstone året ut på rekordlåga 0,25 procent, en nivå som enligt Svensson ger ett stabilt prisläge. Höjer Riksbanken ändå räntan görs det sannolikt oavsett färg på regeringen.

Reinfeldt och Borg har helt enkelt svårt med verklighetsbeskrivningen. Varför skulle de, när allt kommer omkring, lyckas tyda oppositionens åtgärder på ett verklighetstroget sätt när de inte trovärdigt kan tolka effekterna av sin egen politik? Växande utanförskap, grovmaskigare trygghetssystem och osäkrare arbetsmarknad är vad det ”nya arbetarpartiet” presterat.

Fyra alliansår av ointresse

Nu vill de rödgröna satsa på kommunerna därför att stigande arbetslöshet och jobbskatteavdrag försvagat skattekraften. De tänker tillföra nya resurser till den urholkade välfärdens kärnområden. Vuxenutbildningen ska restaureras efter borgerliga svältår. Investeringar i bostäder, miljö och hållbara infrastrukturlösningar ska göras efter fyra alliansår av ointresse.

Detta är vad valet den 19 september i huvudsak handlar om. Om Moderaterna och de övriga partierna i alliansen börjar känna en viss desperation är det begripligt. Den bild de velat ge av det de skapat håller nu på att helt krackelera. Det vill mycket till om väljarna ska gå på den igen.

KA

ARTIKELN HANDLAR OM